Umgängesrätt

Pappa med tiggarstatus?
Är det därför som "den här pappan inte vill träffa sina barn"?

clipped from www.ufr.org

Umgängesföräldern som med dagens lagstiftning oftast är en pappa har närmast en tiggarstatus som förälder. En tiggare kan som bekant endast tigga, knappast driva konflikter. När tom vissa myndigheter betraktar umgängesföräldern som icke närstående till sina egna biologiska barn är det inte bara beklämmande utan får i många fall djupt tragiska konsekvenser.

Ett samhälle som anser att föräldrar och barn är olika värda enbart pga kön och civilstånd har en lång väg att vandra när det gäller jämställdhet.

En förälder som inte har del i vårdnaden har heller inte (utan vårdnadshavarens godkännande) rätt att besöka sitt barn på sjukhus, dagis, få upplysningar från myndigheterna, föräldraledigt etc. Det är endast genom att vädja och tigga till vårdnadshavaren godtycke som något så självklart som att besöka och träffa sitt barn kan bli aktuellt. Det är heller inte ovanligt att vårdnadshavaren villkorar godtycket med någon form av motprestation, ofta i form av ekonomisk prestation utöver sedvanligt underhåll. Tigga och be är än så länge ganska riskfritt men oerhört kränkande. Hjälper inte tiggeriet så återstår de sedvanliga rättsliga processerna vilket är kostsamt och traumatiskt för alla parter (utom för de aktörer som har sin utkomst av vårdnadskonflikter) samtidigt som umgängessabotaget trappas upp ytterligare.

Många umgängesföräldrar drar sig dock för att processa inför hotbilden av upptrappat umgängessabotage. Domstolsbeslut respekteras i många fall inte alls av vårdnadshavaren eftersom det idag inte faller under allmänt åtal att psykiskt misshandla barn genom att alienera barnet från den andre föräldern. I och för sig kan vitesbelopp utdömas, men denna påföljd har ungefär samma verkan som en p-bot.

Get Clipmarks - The easiest way to email text, images and videos you find on the web.