Barnets bästa? - C. Lagstiftningsärendets gång

C. Lagstiftningsärendets gång

1. Timbro 2001, ISBN: 91-7566-442-9

Birgitta Kurtén-Lindberg - Tokfeminismen (förordet daterat den 25 september 2000)

2. "I november 2000 kommer (dåvarande statsministern, min anm.) Göran Persson ut som feminist och på våren nästa år antar även det socialdemokratiska partiet begreppet. Socialdemokraterna har egentligen varit feminister ända sedan 1990, deklarerar Persson. Det är bara det att själva begreppet inte varit aktuellt i debatten då, hävdar han." Helena Gunnarsson i Fokus den 31 mars 2006.

3. Kommittédirektiv

Dir nr: Dir. 2002:89
Departement: Ju, Justitiedepartementet
Regeringssmtr 2002-06-27
Rubrik: Vårdnad, boende, umgänge
Sammanfattning: Utvärdera 1998 års reform

Kommitté: 2002 års vårdnadskommitté

4 "Idag säger fem av sju partiledare att de är feminister. Det är bara Fredrik Reinfeldt (m) och Göran Hägglund (kd) som väljer att inte kalla sig det. Dessutom pågår en diskussion om att starta ett feministparti. Feminismen har tagit plats i politiken på ett helt annat sätt än för tio år sedan. Samtidigt är många bedömare eniga om att utvecklingen mot jämställdhet har stagnerat på flera områden. Exempel som ofta nämns är att arbetsmarknaden är starkt könssegregerad; män arbetar oftare i högre betalda yrken och på högre befattningar än kvinnor. Kvinnor tjänar i snitt bara 92 procent av männens lön, även om hänsyn tas till skillnader i yrkesval och arbetstid." Anna Asker, SvD 22 november 2004.

5. Kommittébetänkande

Vårdnad-Boende-Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar (SOU 2005:43). Titta vilka grupper som har företrädare i kommittén!

Publicerad 31 maj 2005

6. Remissyttranden

a) Justitiekanslern den 2 september 2005 (ss 49, 147)

b) Umgängesrättsföräldrarnas Riksförening

7. Debatt, GP 20 januari 2006 (Anna Wahlgren och Karl-Erik Neij)

"Barn ska inte behöva välja mellan föräldrarna"

"Konflikter mellan separerade föräldrar lär vi tyvärr aldrig komma ifrån. Vad vi kan göra är att ha en ordning där det inte lönar sig för föräldrar att skjuta barnen framför sig i striden. Genomförs kommitténs förslag kan resultatet bara bli ett: Barn kommer i en aldrig tidigare skådad omfattning att fullt ut dras in i de stridigheter som vuxenvärlden bär det fulla ansvaret för."

8. Lagrådets yttrande

Protokoll den 20 februari 2006

Staffan Magnusson, Leif Thorsson och Karl-Ingvar Rundqvist

"Enligt lagrådets mening är det tveksamt om man genom den föreslagna kompletteringen av 6 kap 5 § kan uppnå en sådan uppstramning av rättspraxis (avseende domar om gemensam vårdnad, min anm.) som synes vara eftersträvad. Att hänsyn ska tas till föräldrarnas samarbetsförmåga underströks redan i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen, och Högsta domstolens avgörande år 2000 (NJA 2000 s 345, MiN:s anm.) grundade sig också på ett sådant beaktande."

9. Regeringens proposition

Prop 2005/06:99, Nya vårdnadsregler

Utgiven 16 mars 2006

10. Feminismen: Bubblan som sprack

31 mars 2006

Text Helena Gunnarsson

http://www.fokus.se/2006/03/feminismen-bubblan-som-sprack/

11. SFS 2006:458

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006

Förarbeten: Prop. 2005/06:99, bet. 2005/06:LU27, rskr. 2005/06:309

12. Riksdagsvalet i Sverige 2006 ägde rum den 17 september 2006.

D. Synpunkter på den antagna lagen.

”Lagen” är en lagändring i Föräldrabalken (SFS 2006:458). Den kan man egentligen bortse från, därför att lagändringen hade utretts av en kommitté med feminister av många schatteringar. På grund av detta aparta persongalleri blev betänkandet med det ursprungliga lagförslaget synnerligen svagt, med kompromisser och logiska kullerbyttor bakom varje hörn.

Lagförslaget behövdes strängt taget inte. Redan genom rättsfallet NJA 2000 s 345 hade HD understrukit att hänsyn ska tas till föräldrarnas samarbetsförmåga och grundat sitt prejudicerande avgörande på ett sådant beaktande.

Självklart skulle lagförslaget aldrig ha antagits. Nu skedde detta ändå, i efterdyningarna av folkhemsfeminismens självförvållade död. Det antogs av samma aningslösa riksdagsmän som nu är förvånade när "Pappaombudsmannen" bedriver sitt opinionsbildande arbete. Förstå mig rätt: Nog är det en viktig uppgift som denne självutnämnde Pappaombudsman tagit på sig. Men det är inte säkert att han gör lagen (eller papporna/rättsordningen/demokratin) en tjänst när han framför att det är fel på lagen. Enligt lagen så är det viktigaste kravet - fortfarande - att varje åtgärd ska vara för barnets bästa. Skyldigheten att svara för barnets bästa åligger inte bara föräldrarna utan också, och inte minst, domaren. Barnets bästa ska utredas förutsättningslöst enligt lagen. Det görs inte om man slentrianmässigt dömer till moderns förmån bara för att föräldrarna tvistar om vårdnad eller boende eller vad som helst. Inte ens om man utgår från att en majoritet av lagstiftningkommitténs ledamöter skulle vara besatt av tanken att mödrarna ska ha barnen om föräldrarna är oense, så är inte det lagens eller ens lagstiftarens ståndpunkt. Lagstiftaren är ju bl a Pappaombudsmannen aningslösa riksdagsmän. Nej, det är inte lagen det är fel på, det är tillämpningen. Och tillämpningen kan ändras, fast det ofta ser utsiktslöst ut.

Vad innebär då det "nya" kravet på samarbetsförmåga? Ja, det är fortfarande så att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad m m, däribland beslut om vem/vilka föräldrar som ska anförtros vårdnaden. Utan att det ska vara avgörande så skall det i bedömningen av vad som är bäst för barnet fästas avseende särskilt vid två förhållanden, och beträffande vårdnad dessutom av ett tredje förhållande, som även det har betydelse, i så måtto att avseende särskilt ska fästas även vid detta tredje förhållande, för vad som är bäst för barnet. Att avseende ska fästas särskilt vid ett visst förhållande kan inte betyda annat än att det är viktigt och att det ska motiveras särskilt i beslutet. Däremot sägs inget om hur viktigt det är i och för sig och hur viktigt det är i förhållande till de andra båda förhållandena. Detta spörsmål får lösas på vanligt sätt, genom tolkning i rättspraxis. Propositionen utgår från att motiven är den viktigaste tolkningskällan, och så är det nog i vart fall när HD har gjort tolkningen med ledning av motivuttalandena, som i NJA 2007 s 382. En kritik mot detta synsätt - rättskällelära - kan bygga på att detta lagstiftningsärende överdriver sin egen betydelse, därigenom att propositionen försvarar det egna lagförslaget men inte tidigare lagstiftningsreformer. Propositionen ger därför inget svar på hur avvägningen mellan de tre förhållandena som avseende särskilt ska fästas vid.

Avseende ska alltså särskilt fästas vid föräldrarnas samarbetsförmåga vid ställningstagandet till om det är bäst för barnet att vårdnaden ska vara gemensam. Dessutom ska särskilt avseende fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, alltså egentligen två förhållanden i ett. Det är givet att barnets behov av kontakt med den från vårdnad uteslutne föräldern aktualiseras vid ställningstagandet till vårdnadsfrågan.

Rättsfallet Flygvärdinnan och chefspiloten behandlar en konkret situation, och ska inte ha betydelse i andra fall om inte omständigheterna är desamma. Det gör inte papporna till offer generellt. Som Pappaombudsmannen skriver i artkeln om rättsfallet, så är begreppet ”samarbete” så vidsträckt att det inte kan ensamt användas för att tillerkänna modern vårdnad. Det måste helt enkelt vara det bästa alternativet och man måste klargöra varför det alternativet är överlägset. Samarbetssvårigheterna måste förstås vara avsevärda för att det ska få betydelse för just dessa barns bästa. Någon presumtionsregel för att det ska vara modern ger inte rättsfallet, och någon sådan finns inte heller i lagen. Problemet är inte HD, utan snarare att underrätterna kan strunta i HD och vad värre är: lagen utan kontroll. Värre ska det bli, för även år 2008 infördes nya lagregler om prövningstillstånd till hovrätterna.

Tyvärr är jag själv inte något bra exempel på att det inte är synd om papporna. Men jag envisas med att tro och hävda, att mitt eget exempel handlar om en erbarmlig rättstillämpning, med inkvisitoriska och partiska domare, som skyddas av sina kollegor, av vilka somliga bara har den egna domstolens förmenta goda anseende för ögonen. Andra styrs av andra skäl, som inte är ett dugg bättre. Mina barn har haft otur helt enkelt. Så länge jag slåss för dem.