Uppmuntrande tillrop

är inte min starka sida i dessa tider. Jag har fullt upp med att hålla näsan över vattenytan.

Men rätt ska vara rätt: Jag kan inte stillatigande åhöra hur fastställandet av Mariannes beslut I i domen beskrivs som en framgång. Inte ens om jag försöker föreställa mig på vilka grunder som jag skulle även berövas restvårdnaden, d v s den "rättsliga" vårdnaden, kan jag förlika mig med den uppenbara orättvisan. För min egen del skulle jag kunna säga: Nu är kampen över, jag har gjort vad jag kunnat och detta drabbar inte mig i första hand. Nej det drabbar barnen i första hand, kanske visar det sig tydligt först senare i livet, och mig i andra hand, i form av sviktande hälsa m m. Men jag skulle inte kunna betrakta förlusten av barnen, som jag kämpat för i mer än två år nu, som en framgång.

Då är det bättre, ärligare mot barnen, att hon får den rättsliga vårdnaden om dem. Skulle jag behöva få ut en sjukhusjournal (enligt Ditt exempel) så hittar jag nog ändå vägar för det. Och jag tror mig kunna kontakta barnen på samma vägar som hittills, med eller utan rättslig vårdnad. De kommer ju ändå att alltid vara mina barn. Och förhoppningsvis får vi då åtminstone en förklaring som barnen och jag kan förstå till varför barnen inte får bo hos mig ens på halvtid. Är det kanske Lottas "half-liners" som har vunnit gehör?

"Mikael är en udda personlighet." (från stämningsansökningen

"Mikael saknar förmåga att sätta barnens intressen framför sina egna." (från sakframställningen)

Du kanske utbrister: "Det där har hon inte kunnat bevisa!" Nej, men hon behöver inte bevisa det. Det handlar om det lilla (det ska i alla fall vara litet) känslomässiga utrymme som rätten har i sin fria bedömning, och det utrymmet har Lotta tillförsäkrat sin klient för all framtid. Du
kan kalla detta utrymme för vad Du vill, sympati, empati, samarbetsförmåga. Men utrymmet är för all framtid förlorat för mig. Förlusten skedde redan i avgivandet av svaromålet, genom att Maarit E envisades med att ducka för angreppen därför att hon, som hon sade, inte ville delta i någon "pajkastning". Värre blev det när hon inte heller ville åberopa någon bevisning, inte ens skiftlig bevisning, inför den interimistiska prövningen av boendeyrkandet. Jag visar Dig gärna hennes skriftliga svar på min begäran, men om Du nöjer Dig med en sammanfattning så motiverade hon det med att domstolen aldrig brukar ändra en fungerande ordning och att man inte brukar åberopa bevis på detta stadium, för det kan hända så mycket fram till det slutliga
avgörandet. Vad som hänt är väl bara att Lotta kunnat ladda om och spetsa till gemenheterna till det mer subtila "Mikael saknar förmåga ...".

Så jag menar vad jag säger, när jag säger att ingen hade skött utförandet av min och barnens talan bättre, Lotta möjligen undantagen. Men det betyder inte att det är rätt mottaktik att bara ducka för Lottas angrepp, och titta på mig i hopp om att jag ska kunna avvärja det utan större åthävor. Som Du väl vet så blir mina åthävor väl stora ibland. Bättre då är väl att Du svarar på angreppen med Din vänliga saklighet.

Själv är jag egentligen nöjd med hur jag under förhöret med mig lite uppgivet kunde konstatera att man slets mellan hopp och förtvivlan när man jämförde de exempellösa utfallen under Lottas sakframställning med Maries mer nyanserade och tillbakahållna skildring. Tyvärr fick Marie
ingen fråga av Dig sedan hon bekräftat riktigheten av Lottas sakframställning, vad hon egentligen menade med att Mikael "alltid" skulle sätta sina egna intressen i främsta rummet. Jag tror att hon skulle få svårt att förklara det, även om hon gärna skulle vilja instämma i omdömet.

Men avgörandet har kanske inte alls påverkats av Lottas omdömen, "half-liners". Underbart vore det. Men då skulle jag vilja veta vad som istället har påverkat utgången. Det är lite DDR-jargong att hävda att utgången "egentligen" är en framgång. DDR var den officiella beteckningen på en skurkstat som ville lura folk att tro att staten var den egentliga Tyska Demokratiska Republiken.

Jag kommer till stan först på tisdag den 23, har en tandläkartid 11.15. Skulle kunna titta på Ditt överklagande då, som visst ska vara inne senast den 23 ds. Ska vi vara realistiska så får Du nog be om anstånd med grunderna för prövningstillstånd. Jag ska försöka att sammanfatta mina rättsliga synpunkter på de båda domarna inom kort, men vänta inte på synpunkterna.

Ska Du tänka på detta när Du avgör om Du kommer att ta reda på vad som låg bakom att den muntliga förberedelsen ställdes in med synnerligen kort varsel i klandermålen. Lotta har ju förebrått mig för att jag skulle ha önskat att få förhandlingar inställda, och lyckats med det en
fyra fem gånger. Sanningen är väl snarare att jag anmält hinder för huvudförhandling åtminstone en gång för lite, när vårt nyckelvittne inte ens hade kallats. Kanske kan det därför vara bra att Du vet vad som orsakade att förhandlingen den 16 juni ställdes in. Även om det skulle bekräfta att Lottas inflytande över Stockholms tingsrätt är mycket större än mitt så kan det vara bra att veta var man står.

(Till mitt ombud)

Barnets bästa? - C. Lagstiftningsärendets gång

C. Lagstiftningsärendets gång

1. Timbro 2001, ISBN: 91-7566-442-9

Birgitta Kurtén-Lindberg - Tokfeminismen (förordet daterat den 25 september 2000)

2. "I november 2000 kommer (dåvarande statsministern, min anm.) Göran Persson ut som feminist och på våren nästa år antar även det socialdemokratiska partiet begreppet. Socialdemokraterna har egentligen varit feminister ända sedan 1990, deklarerar Persson. Det är bara det att själva begreppet inte varit aktuellt i debatten då, hävdar han." Helena Gunnarsson i Fokus den 31 mars 2006.

3. Kommittédirektiv

Dir nr: Dir. 2002:89
Departement: Ju, Justitiedepartementet
Regeringssmtr 2002-06-27
Rubrik: Vårdnad, boende, umgänge
Sammanfattning: Utvärdera 1998 års reform

Kommitté: 2002 års vårdnadskommitté

4 "Idag säger fem av sju partiledare att de är feminister. Det är bara Fredrik Reinfeldt (m) och Göran Hägglund (kd) som väljer att inte kalla sig det. Dessutom pågår en diskussion om att starta ett feministparti. Feminismen har tagit plats i politiken på ett helt annat sätt än för tio år sedan. Samtidigt är många bedömare eniga om att utvecklingen mot jämställdhet har stagnerat på flera områden. Exempel som ofta nämns är att arbetsmarknaden är starkt könssegregerad; män arbetar oftare i högre betalda yrken och på högre befattningar än kvinnor. Kvinnor tjänar i snitt bara 92 procent av männens lön, även om hänsyn tas till skillnader i yrkesval och arbetstid." Anna Asker, SvD 22 november 2004.

5. Kommittébetänkande

Vårdnad-Boende-Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar (SOU 2005:43). Titta vilka grupper som har företrädare i kommittén!

Publicerad 31 maj 2005

6. Remissyttranden

a) Justitiekanslern den 2 september 2005 (ss 49, 147)

b) Umgängesrättsföräldrarnas Riksförening

7. Debatt, GP 20 januari 2006 (Anna Wahlgren och Karl-Erik Neij)

"Barn ska inte behöva välja mellan föräldrarna"

"Konflikter mellan separerade föräldrar lär vi tyvärr aldrig komma ifrån. Vad vi kan göra är att ha en ordning där det inte lönar sig för föräldrar att skjuta barnen framför sig i striden. Genomförs kommitténs förslag kan resultatet bara bli ett: Barn kommer i en aldrig tidigare skådad omfattning att fullt ut dras in i de stridigheter som vuxenvärlden bär det fulla ansvaret för."

8. Lagrådets yttrande

Protokoll den 20 februari 2006

Staffan Magnusson, Leif Thorsson och Karl-Ingvar Rundqvist

"Enligt lagrådets mening är det tveksamt om man genom den föreslagna kompletteringen av 6 kap 5 § kan uppnå en sådan uppstramning av rättspraxis (avseende domar om gemensam vårdnad, min anm.) som synes vara eftersträvad. Att hänsyn ska tas till föräldrarnas samarbetsförmåga underströks redan i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen, och Högsta domstolens avgörande år 2000 (NJA 2000 s 345, MiN:s anm.) grundade sig också på ett sådant beaktande."

9. Regeringens proposition

Prop 2005/06:99, Nya vårdnadsregler

Utgiven 16 mars 2006

10. Feminismen: Bubblan som sprack

31 mars 2006

Text Helena Gunnarsson

http://www.fokus.se/2006/03/feminismen-bubblan-som-sprack/

11. SFS 2006:458

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006

Förarbeten: Prop. 2005/06:99, bet. 2005/06:LU27, rskr. 2005/06:309

12. Riksdagsvalet i Sverige 2006 ägde rum den 17 september 2006.

D. Synpunkter på den antagna lagen.

”Lagen” är en lagändring i Föräldrabalken (SFS 2006:458). Den kan man egentligen bortse från, därför att lagändringen hade utretts av en kommitté med feminister av många schatteringar. På grund av detta aparta persongalleri blev betänkandet med det ursprungliga lagförslaget synnerligen svagt, med kompromisser och logiska kullerbyttor bakom varje hörn.

Lagförslaget behövdes strängt taget inte. Redan genom rättsfallet NJA 2000 s 345 hade HD understrukit att hänsyn ska tas till föräldrarnas samarbetsförmåga och grundat sitt prejudicerande avgörande på ett sådant beaktande.

Självklart skulle lagförslaget aldrig ha antagits. Nu skedde detta ändå, i efterdyningarna av folkhemsfeminismens självförvållade död. Det antogs av samma aningslösa riksdagsmän som nu är förvånade när "Pappaombudsmannen" bedriver sitt opinionsbildande arbete. Förstå mig rätt: Nog är det en viktig uppgift som denne självutnämnde Pappaombudsman tagit på sig. Men det är inte säkert att han gör lagen (eller papporna/rättsordningen/demokratin) en tjänst när han framför att det är fel på lagen. Enligt lagen så är det viktigaste kravet - fortfarande - att varje åtgärd ska vara för barnets bästa. Skyldigheten att svara för barnets bästa åligger inte bara föräldrarna utan också, och inte minst, domaren. Barnets bästa ska utredas förutsättningslöst enligt lagen. Det görs inte om man slentrianmässigt dömer till moderns förmån bara för att föräldrarna tvistar om vårdnad eller boende eller vad som helst. Inte ens om man utgår från att en majoritet av lagstiftningkommitténs ledamöter skulle vara besatt av tanken att mödrarna ska ha barnen om föräldrarna är oense, så är inte det lagens eller ens lagstiftarens ståndpunkt. Lagstiftaren är ju bl a Pappaombudsmannen aningslösa riksdagsmän. Nej, det är inte lagen det är fel på, det är tillämpningen. Och tillämpningen kan ändras, fast det ofta ser utsiktslöst ut.

Vad innebär då det "nya" kravet på samarbetsförmåga? Ja, det är fortfarande så att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad m m, däribland beslut om vem/vilka föräldrar som ska anförtros vårdnaden. Utan att det ska vara avgörande så skall det i bedömningen av vad som är bäst för barnet fästas avseende särskilt vid två förhållanden, och beträffande vårdnad dessutom av ett tredje förhållande, som även det har betydelse, i så måtto att avseende särskilt ska fästas även vid detta tredje förhållande, för vad som är bäst för barnet. Att avseende ska fästas särskilt vid ett visst förhållande kan inte betyda annat än att det är viktigt och att det ska motiveras särskilt i beslutet. Däremot sägs inget om hur viktigt det är i och för sig och hur viktigt det är i förhållande till de andra båda förhållandena. Detta spörsmål får lösas på vanligt sätt, genom tolkning i rättspraxis. Propositionen utgår från att motiven är den viktigaste tolkningskällan, och så är det nog i vart fall när HD har gjort tolkningen med ledning av motivuttalandena, som i NJA 2007 s 382. En kritik mot detta synsätt - rättskällelära - kan bygga på att detta lagstiftningsärende överdriver sin egen betydelse, därigenom att propositionen försvarar det egna lagförslaget men inte tidigare lagstiftningsreformer. Propositionen ger därför inget svar på hur avvägningen mellan de tre förhållandena som avseende särskilt ska fästas vid.

Avseende ska alltså särskilt fästas vid föräldrarnas samarbetsförmåga vid ställningstagandet till om det är bäst för barnet att vårdnaden ska vara gemensam. Dessutom ska särskilt avseende fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, alltså egentligen två förhållanden i ett. Det är givet att barnets behov av kontakt med den från vårdnad uteslutne föräldern aktualiseras vid ställningstagandet till vårdnadsfrågan.

Rättsfallet Flygvärdinnan och chefspiloten behandlar en konkret situation, och ska inte ha betydelse i andra fall om inte omständigheterna är desamma. Det gör inte papporna till offer generellt. Som Pappaombudsmannen skriver i artkeln om rättsfallet, så är begreppet ”samarbete” så vidsträckt att det inte kan ensamt användas för att tillerkänna modern vårdnad. Det måste helt enkelt vara det bästa alternativet och man måste klargöra varför det alternativet är överlägset. Samarbetssvårigheterna måste förstås vara avsevärda för att det ska få betydelse för just dessa barns bästa. Någon presumtionsregel för att det ska vara modern ger inte rättsfallet, och någon sådan finns inte heller i lagen. Problemet är inte HD, utan snarare att underrätterna kan strunta i HD och vad värre är: lagen utan kontroll. Värre ska det bli, för även år 2008 infördes nya lagregler om prövningstillstånd till hovrätterna.

Tyvärr är jag själv inte något bra exempel på att det inte är synd om papporna. Men jag envisas med att tro och hävda, att mitt eget exempel handlar om en erbarmlig rättstillämpning, med inkvisitoriska och partiska domare, som skyddas av sina kollegor, av vilka somliga bara har den egna domstolens förmenta goda anseende för ögonen. Andra styrs av andra skäl, som inte är ett dugg bättre. Mina barn har haft otur helt enkelt. Så länge jag slåss för dem.

Barnets bästa? - B. Rättstillämpningen

B. Rättstillämpningen

Allmän bakgrund

---

Föräldrarnas förmåga att samarbeta

Vilka krav kan samhället ställa på vårdnadshavarnas samarbetsförmåga, för att gemensam vårdnad ska anses inte förenlig med barnets bästa?

Stockholms tingsrätt, avd 1 (Therese Sandin), meddelade dom 2008-12-08 i ett mål (T 1130-08) om vårdnad m m. Parterna hade varit sambor och fått en dotter. Innan dottern fyllt tre år separerade föräldrarna och modern medförde dottern. Modern yrkade att vårdnaden om parternas dotter, vid domslutet ännu inte fyllda fyra år, skulle anförtros henne ensam. Det framgår inte av domen hur den rättsliga vårdnaden om dottern hade reglerats, men sannolikt gällde gemensam vårdnad. Även fadern yrkade i målet ensam vårdnad, men efter det interimistiska beslutet enligt vilket vårdnaden anförtroddes modern frånföll han detta yrkande och yrkade gemensam vårdnad. Tingsrätten biföll moderns vårdnadsyrkande (och ogillade faderns umgängesrättsyrkande). Domen kan vara av intresse därför att dess motivering ger uttryck för en bland underrätterna vanlig rättekälleteori.

I domen skulle vårdnadsförordnandet motiveras: Så skedde inte genom hänvisning till den underförstådda rättsprincipen att domstolarna inte brukar - och kanske inte ens ska - förändra fungerande bestående förhållanden (Socialstyrelsens meddelandeblad juni 2006). Principen, som kan kallas för status quo-principen, ska även fortsättningsvis vara underförstådd. Tingsrätten konstaterade inledningsvis att barnets bästa ska vara avgörande. Bedömningen ska ske utifrån de individuella förhållandena. Särskilt avseende ska fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Gemensam vårdnad kunde därefter inte komma ifråga därför att det i propositionen 2005/06:99 anges att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad måste tas på allvar. Modern hade motsatt sig gemensam vårdnad genom att anföra att det skulle föreligga så djupa samarbetssvårigheter "mellan parterna" att det skulle vara omöjligt för dem "att samarbeta inom ramen för gemensam vårdnad" (MiN:s kursivering). Fadern skulle också vara olämplig som vårdnadshavare, ansåg modern, då han utsatt henne för övergrepp i form av hot och frihetsberövande. I vart fall, menade tingsrätten, gav rättspraxis (NJA 2007 s 382) stöd för att en konflikt inte uteslöt gemensam vårdnad om motsättningarna mellan föräldrarna kunde antas vara av övergående natur. Parterna hade emellertid stora svårigheter att samarbeta och kommunicera med varandra, konstaterade tingsrätten, och antecknade att det var utrett att fadern dömts för våldsbrott och hade åtalats för brott mot modern. Därför skulle modern tillerkännas ensam vårdnad, dömde tingsrätten utan att uttryckligen förklara att fadern, som modern hade hävdat, skulle vara olämplig som (med-)vårdnadshavare.

NJA 2007 s 382 ("Flygvärdinnan och chefspiloten")

Bakgrund: Flygvärdinnan och chefspiloten hade ett barn tillsammans efter en "kärleksrelation" eller "ett kort förhållande". Parterna hade alltså inte varit sambor eller gifta med varandra. Faderns chefspiloten interimistiska yrkande under barnets första levnadsår om att barnet skulle bo tillsammans med honom hade ogillats. Det interimistiska förordnandet gällde ända tills HD:s dom, och innebar att barnet skulle stå under gemensam vårdnad, att modern flygvärdinnan skulle sörja för barnets boende, att umgänge skulle fastställas med fadern chefspiloten som skulle utge underhållsbidrag för barnet. Hovrätten ändrade endast så tingsrättens dom att vårdnaden om barnet skulle tillkomma modern flygvärdinnan ensam. Under rubriken Umgänge anförde HD: När det gäller faderns chefspiloten yrkande om att barnet skall ha rätt till ett utökat umgänge med honom vilket i praktiken innebär ett växelvis boende, finner HD på samma sätt som hovrätten att detta inte kan anses vara förenligt med barnets bästa. HD konstaterar samtidigt att det umgänge som beslutats av tingsrätten är av sådan omfattning att det ger goda förutsättningar för barnet att upprätthålla en nära och god kontakt med fadern chefspiloten.

Referatrubrik: Fråga om föräldrarnas samarbetsproblem är av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte kan anses vara bäst för barnet.

Högsta domstolen: I det nu aktuella fallet har, som hovrätten anfört, fadern chefspiloten och modern flygvärdinnan haft konflikter av varierande art och omfattning allt sedan barnets födelse. De har inte kunnat lösa frågor om vårdnad, boende och umgänge på egen hand utan rättsliga processer har pågått sedan flickan var fyra månader gammal. Utformningen av umgängesbeslutet i tingsrättens dom och de nya yrkanden som framställts rörande umgänget i HD illustrerar väl parternas problem att få till stånd ett fungerande samarbete kring barnet. Parternas samarbetsproblem är enligt HD av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte kan anses bäst för barnet. Som hovrätten bestämt bör vårdnaden om barnet därmed anförtros modern flygvärdinnan ensam.

Kritik mot rättsfallet:

”Pappaombudsmannen” Arne Wirén i Metro 2007-09-10 (http://www.metro.se/se/article/2007/09/10/15/0329-45/), även http://www.pappaombudsmannen.se/10sep07.doc:

Metro - Ödesdiger dom som drabbar tusentals barn
http://www.metro.se/se/article/2007/09/10/15/0329-45/

"Redan lagparagrafen som trädde i kraft förra sommaren (SFS 2006:458, MiN:s anm) var ett hårt slag mot papporna, då den sa just så, att föräldrar som inte kan samarbeta inte ska ha gemensam vårdnad. Men vad lagskrivarna måste ha menat var om föräldrarna inte kan samarbeta i praktiska frågor om barnet. Om dagis och läkarbesök och julklappar. Och det kunde föräldrarna i det här fallet. Den enda konflikt som fanns dem emellan var att pappan i flera år dragit mamman inför domstol för att få träffa sin dotter mer.

Det lustiga är att HD bygger sin dom på just detta, föräldrarna ”har inte kunnat lösa frågor om vårdnad, boende och umgänge på egen hand, utan rättsliga processer har pågått sedan flickan var fyra månader gammal”. Tror fasen det, det är ju därför vi har domstolar i sådana här mål, för att de ska bevaka barnens intressen och besluta åt oeniga föräldrar. Men hädanefter är domstolarna överspelade, en mamma som vill bli av med pappan kan bara vägra låta honom träffa barnet. Går han då till domstol, ja, då har hon bevis på att de inte kan samarbeta, alltså ska hon ha enskild vårdnad.

Lagtexten är könsneutral, invänder säkert någon, det står inget om mammor kontra pappor. Nä, visst, men i nio tvister av tio är det mamman som får barnen. Och det spelar ingen roll om det vore det motsatta förhållandet, det vore inte jämställdhet att ge fler män enskild vårdnad, det är lika illa vem det än är av föräldrarna som blir utesluten, marginaliserad till en andra klassens förälder, utan inflytande över barnens uppväxt."

Mot "pappaombudsmannens" debattinlägg kan sägas, att just dessa båda föräldrar aldrig hade utgjort en familj med barnet. Pappans chefspiloten anspråk på barnets vårdnad och boende hade därför inte samma tyngd. Han försökte nog bara bråka, och var nog mest ute efter flygvärdinnan. Föräldrarna kunde inte heller samarbeta i praktiska frågor som gällde barnet, framgår det av rättsfallet. Det var fråga om en barnomsorgsplacering som man inte kommit överens om, och inte heller om barnets skolgång som dock låg långt fram i tiden. De hade aldrig samarbetat "konfliktfritt" rörande barnet. Kritiken borde snarare ta fasta på att HD genom att hänvisa till HovR:n hopar över frågan om varför modern flygvärdinnan skulle vara mer lämplig som ensam vårdnadshavare än fadern chefspiloten. Även HovR:n, som ju ändrade vårdnaden från gemensam till enskild vårdnad för modern flygvärdinnan hade hoppat över denna fråga, varför HD:s hänvisning griper i luften. - Sannolikt beror det på en variant av status quo-principen, modern flygvärdinnan var ensam vårdnadshavare från barnets födelse (eftersom föräldrarna inte var gifta med varandra). Man kan också uttrycka saken som så, att skyddet för familjelivet enl art 8 Människorättskonventionen inte gäller de facto-fäders anspråk på deltagande i vårdnaden, åtminstone om de inte var gifta med barnamodern senast vid nedkomsten. Detta skulle vara så självklart att det inte behöver motiveras.

Rättsfallet är kommenterat av Singer i "Samarbetsförmåga och gemensam vårdnad", JT 2007/08 s 148 ff. Singer håller med "pappaombudsmannen", med orden "Men om processen i sig blir bevis på att sådana samarbetssvårigheter föreligger som enligt FB 6:5 st 2 utesluter gemensam vårdnad, sätts hela vårdnadstvistens funktion ur spel!", och ser rättsfallet som ett exempel på vad propositionens ord (prop 2005/06:99 "Nya vårdnadsregler" s 51 och 87) om att föräldrarna måste ha ett någorlunda konfliktfritt samarbete för att gemensam vårdnad ska kunna förordnas, kan innebära. HD gick egentligen för långt i sin iver att "korrigera" följderna av NJA 1999 s 451 (nedan) varför det inte längre är samarbetsförmågan som avgör, utan samarbetsviljan. Singer diskuterar lagtextens ord "samarbetsförmåga" hos föräldrar som aldrig bott tillsammans. Under rubriken Samarbete på vems villkor? anför Singer att samarbetssvårigheterna i det refererade fallet har sin grund i pappans underlåtenhet att följa moderns anvisningar. Moderns naturliga förstahands-position, vid fall av barn ur kortvariga förbindelser, innebär att faderns möjligheter att få ta hand om barnet kan bli beroende av följsamheten med moderns önskemål. anvisningar och direktiv. Detta skulle vara kontraproduktivt om lagstiftarens intresse varit att så många barn som möjligt skulle ha tillgång till två vårdnadshavare.

Mot Singers kommentar kan kritiskt anmärkas att hon inte reflekterat över om det kunde ha någon betydelse för det i hennes mening stränga kravet på samarbetsförmåga hos fadern chefspiloten att han inte varit gift med eller sambo med modern flygvärdinnan. Något skydd för familjelivet (enl. art. 8 Människorättskonventionen CEDH) aktualiserades ju inte, och han kunde utsättas för en fri bedömning av hans samarbetsförmåga. Ett strängare krav vad gäller samarbetsförmåga på ogifta barnafäder än på gifta kan i vart fall inte angripas med budet om skydd för familjelivet. Inte heller torde, av samma skäl, lagbudet kunna angripas diskrimineringsvägen.

NJA 2000 s 345

Referatrubrik: Vårdnad om barn har anförtrotts åt endast en av föräldrarna, eftersom det råder en så svår och djup konflikt mellan föräldrarna att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnen. (Jfr NJA 1999 s. 451).

Samarbetssvårigheter? "En sådan särskild omständighet är att en förälder är olämplig som vårdnadshavare, t ex därför att föräldern har gjort sig skyldig till våld mot barnet eller den andra föräldern. En annan särskild omständighet som kan tala mot gemensam vårdnad är att konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet. (Jfr prop 1997/98:7 s 49 eller NJA II 1998 s 252.)

(Modern) har i HD gjort gällande att (fadern) är olämplig som vårdnadshavare och att det är bäst för deras barn att hon ensam anförtros vårdnaden om dem.

(Fadern) dömdes d 19 april 1999 för misshandel av (modern) d 14 okt 1998 till villkorlig dom med samhällstjänst, samtidigt som han förbjöds för tiden t o m d 4 mars 2000 att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter (modern). Detta misshandelsbrott begicks i en upprörd situation för ett och ett halvt år sedan när (fadern) skulle hämta barnen i skolan inför ett umgängestillfälle. Misshandeln kan enligt HD:s mening inte anses innebära att (fadern) numera är olämplig som vårdnadshavare. Inte heller i övrigt ger utredningen stöd för en sådan slutsats.

Misshandeln får emellertid ses som ett exempel på de svårigheter som föräldrarna haft att lösa problem som rör barnen och att samtala om problemen. Såvitt utredningen visar har dessa svårigheter fortsatt. Sedan (fadern) lämnat det gemensamma hemmet i mars 1998 har han och (modern) inte någon gång samrått med varandra i frågor som rör deras barn. (Fadern) har t ex vägrat att lämna ut sitt telefonnummer till (modern) och har inte tagit några initiativ för att diskutera barnen med henne. Enligt (fadern) beror detta på att han inte velat riskera att bli polisanmäld av henne. (Modern) å sin sida har uppgett att hon inte vågat tala med (fadern) om barnen, eftersom hon är rädd för honom. Det finns inget som tyder på att relationen mellan föräldrarna kan komma att bli förbättrad inom den närmast överblickbara tiden. Vad som kommit fram visar enligt HD:s mening att det råder en så svår och djup konflikt mellan föräldrarna att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnen. Med hänsyn till barnens bästa bör vårdnaden om dem därför anförtros åt (modern) ensam."

NJA 1999 s 451

Referatrubrik: Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl talar däremot. 6 kap 2 a och 5 §§ FB.

För feministerna och kärnfamiljsmotståndarna i Sverige har detta fall alltid varit en nagel i ögat. Kritikerna av detta rättsfall anser att det är överspelat genom det mer "progressiva" rättsfallet NJA 2007 s 382. Flygvärdinnan och chefspiloten. I det inte lika progressiva rättsfallet NJA 1999 s. 451 ansåg domstolen och vårdnadsutredaren nämligen att barnen hade en del att vinna på att föräldrarna fick gemensam vårdnad. Då de skulle ha en praktiskt delaktig pappa och två föräldrar som tillsammans kunde förmå ge barnen mer än vad var och en av dem skulle förmå, trots att det fanns samarbetssvårigheter föräldrarna emellan.

Samarbetssvårigheter? "Visserligen förekommer det meningsskiljaktigheter mellan dem som gör att deras samarbete när det gäller barnen inte löper friktionsfritt." (HD). "Parterna har hitintills haft gemensam vårdnad om barnen. Av utredningen i målet framgår dock att samarbetet rörande barnen försämrats alltmer efter äktenskapsskillnaden år 1995 och (modern) begärt ensam vårdnad om dem på grund av rådande samarbetssvårigheter. TR:ns förordnande d 25 mars 1997 om samarbetssamtal samt vad som i övrigt förekommit i form av kontakter med de sociala myndigheterna har inte lett till att samarbetet förbättrats. Även inför HovR:n har parterna visat en tydlig ovilja mot samförståndslösningar såvitt avser vårdnaden och omsorgen om barnen. Utredningen ger också vid handen att parternas konflikt, som främst synes bero på olika uppfattningar om varandras person och karaktär, sedan länge pågått helt öppet inför barnen. - Vid nu rådande förhållanden och då inte heller någon omedelbar förbättring kan förutses i fråga om parternas benägenhet till samarbete rörande barnen, även om de skulle bo tillsammans med (fadern), finner HovR:n skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden." "Skälet till att gemensam vårdnad inte kan fungera är att (fadern) inte har någon respekt för moderns person. Hans attityd gentemot kvinnor i allmänhet är att han vill dominera. Modern har varit förtryckt i deras äktenskap, vilket var en anledning till skilsmässan. Även därefter har han sökt dominera henne."

RH 1998:85

Referatrubrik: Gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsatt sig detta. Även frågor om boende och umgänge.

Svea HovR: (Moderns) motstånd mot gemensam vårdnad grundar sig huvudsakligen på att hon och (fadern) har haft vissa problem att kommunicera med varandra .. Några större konflikter har emellertid inte förekommit ...

---

Barnets boende

RH 1999:100

Referatrubrik: Gemensam vårdnad har ansetts olämplig med hänsyn till den långvariga och vid prövningen av tvisten alltjämt bestående konflikten mellan barnens föräldrar samt till avsaknaden hos föräldrarna av en vilja till samförstånd.

Bakgrund: Parterna hade gemensam vårdnad om två barn födda 1990 och 1993. Modern yrkade ensam vårdnad medan fadern ville ha fortsatt gemensam vårdnad om barnen. Modern anförde att hon utsatts för hot från fadern vilket hade lett till att fadern anhållits två gånger, och att han hade meddelats besöksförbud. Enligt modern hade fadern manipulerat barnen till att ta ställning mot henne. Konflikten mellan parterna bottnade främst i att fadern inte kunde acceptera moderns nya sambo. TR ansåg att konflikten mellan parterna var svår men ville inte närmare gå in på de hot som förekommit. Rätten trodde dock att parterna i framtiden skulle kunna samarbeta bättre än hittills. Vidare ansågs båda parterna vara mycket lämpliga som vårdnadshavare och gemensam vårdnad ansågs vara det bästa för barnen. - HovR ansåg liksom TR att båda föräldrarna var lämpliga som vårdnadshavare. Konflikten mellan parterna var dock mycket allvarlig. Den hade inte heller förbättrats sedan den föregående domen utan istället förvärrats. Barnen hade nu också börjat vända sig mot modern p.g.a. den påverkan som fadern haft på dem. Det var i det här läget enligt HovR olämpligt med gemensam vårdnad. Modern fick ensam vårdnad eftersom hon var den som bäst kunde se till att umgänge med den andra föräldern

Köpings TR: "Barnen har under en längre tid bott växelvis hos sina föräldrar. Enligt parterna har detta fungerat till största delen bra. Även O.J. har ansett att det växelvisa boendet har fungerat bra, att det varit det minst onda för barnen. C.H. har instämt i detta och ansett att det inte spelar någon roll för barnen om de har en eller två fasta punkter. Tingsrätten anser med anledning av detta att det bästa för barnen är att de får fortsätta att bo växelvis hos föräldrarna och att detta blir utgångspunkten vid bedömningen i vårdnadsfrågan."

Svea HovR: "Utredningen i hovrätten har bekräftat tingsrättens uppfattning att det råder en mycket allvarlig konflikt mellan parterna. Tingsrättens uttalade förhoppning att de i framtiden skall kunna samarbeta bättre har hittills inte infriats. Tvärtom har konflikten numera drabbat en kärnfråga i förhållandet mellan parterna, nämligen på det sättet att D. och, i någon mån, E. börjat motsätta sig att vistas hos sin mor. Utredningen i hovrätten - utskrifter från bandupptagningar av telefonsamtal, bandupptagning från telefonsamtal i februari 1999 och muntliga utsagor - ger underlag för slutsatsen att vad nu sagts beror på att sönerna har påverkats i sin inställning av (fadern) och av dennes negativa uppfattning om M. [som (modern) har ett förhållande med].

Den långvariga och bestående konflikten mellan (modern) och (fadern) gör det enligt hovrättens mening f.n. olämpligt med gemensam vårdnad. Den ömsesidiga vilja att uppnå och stå för gemensamma beslut - i frågor som rör pojkarna - som behövs finns f.n. inte.

Enligt hovrätten är (modern) den av parterna som är lämpligast att ha hand om vårdnaden. Här inverkar bl.a. att hon är den som bäst kan se till att umgänge med den andre föräldern fungerar."

Barnets bästa? - A. Lagens innehåll

Barnets bästa?

A. Lagens innehåll

Nära och god kontakt med båda föräldrarna

FB 6:2a

Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid

- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Lag (2006:458).

Införd: SFS 1998:319
Ändrad: SFS 2006:458
NJA 1998 s. 675: Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det...
NJA 1999 s. 451: Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl...
NJA 2003 s. 372: Fråga huruvida umgänge skall vägras med hänsyn till risk för att barnet far...
NJA 2006 s. 26: Gemensam vårdnad har ansetts inte vara väl förenlig med barns bästa i ett fall...
NJA 2007 s. 382: Rättshjälp har beviljats för process i tredje instans, sedan beloppet i...
RH 2005:38: Riskbedömning i vårdnadsmål, där påstående om våld förekommit, och fråga...
RH 2007:42: Oenighet mellan föräldrar om var barnet ska gå i skola har ansetts inte utgöra...

---

Föräldrarnas förmåga att samarbeta

FB 6:5

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och vill någon av dem få ändring i vårdnaden, skall rätten besluta att vårdnaden skall vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna.

Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätter sig det.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av föräldrarna eller båda. I mål om äktenskapsskillnad får rätten utan yrkande anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna, om det är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa. Lag (2006:458).

Ändrad: SFS 1998:319, 2006:458
NJA 1986 s. 338: Sedan HovR:n i ett mål om vårdnad om barn interimistiskt beslutat anförtro...
NJA 1989 s. 335: Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det...
NJA 1992 s. 93: Sedan en treårig pojke, medan han stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad,...
NJA 1993 s. 226: Resning har ansetts kunna meddelas beträffande dom angående vårdnaden om barn,...
NJA 1995 s. 398: Vid valet av vårdnadshavare för ett 13-årigt barn har hänsyn tagits till...
NJA 1998 s. 675: Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det...
NJA 1999 s. 451: Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl...
NJA 2000 s. 345: Vårdnad om barn har anförtrotts åt endast en av föräldrarna, eftersom det råder...
NJA 2006 s. 26: Gemensam vårdnad har ansetts inte vara väl förenlig med barns bästa i ett fall...
NJA 2007 s. 382: Rättshjälp har beviljats för process i tredje instans, sedan beloppet i...
RH 1998:85: Gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsatt sig detta. Även frågor om...
RH 1999:100: Gemensam vårdnad har ansetts olämplig med hänsyn till den långvariga och vid...
RH 1999:13: Hovrätten har dömt till gemensam vårdnad mot den ena partens vilja med stöd av...
RH 1999:74: Vårdnaden om 10-årig flicka, som de senaste fyra åren bott hos modern och haft...
RH 2007:42: Oenighet mellan föräldrar om var barnet ska gå i skola har ansetts inte utgöra...

---

Barnets boende

FB 6:14a

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med.

Föräldrarna får avtala om barnets boende. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Lag (2006:458).

Införd: SFS 1998:319
Ändrad: SFS 2006:458
RH 1998:85: Gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsatt sig detta. Även frågor om...

---

Lagkommentarer:

Nära och god kontakt med båda föräldrarna

Erica Bergman & Caroline Högberg , Vems är umgängesrätten - barnets eller förälderns? , 2001:

”Tidigare gällde reglerna (MiN: uppenbarligen avses regeln i 6 kap 2 a § st FB) om nära och god kontakt med båda föräldrarna bara vid vårdnadstvister, och hänsynen till om barnet for illa gällde enbart vid umgängesfrågor. Efter reformen gäller båda dessa aspekter i alla ärenden som rör vårdnads-, boende- och umgängesfrågor. Även om det är viktigt att ha kontakt med båda föräldrarna så är det inte alltid bäst för barnet att umgås med den förälder det inte bor hos.⁸³ Det krävs inte att det är ställt utom allt rimligt tvivel att barnet kommer att fara illa om det tvingas umgås med den andra föräldern, utan det räcker med konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk.⁸⁴ Dessa bestämmelser skall spela in i domstolens bedömning och när socialnämnden prövar om ett avtal mellan föräldrarna om vårdnad, boende eller umgänge skall godkännas. Att det i lagtexten nämns just risk för ”övergrepp, olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa” innebär inte att denna uppräkning är uttömmande. Istället skall lagtexten läsas så att dessa faror är så viktiga att de aldrig får glömmas bort.⁸⁵ ”

Justitiekanslern, Yttrande över förändringar i föräldrabalken, 2005:

I "den överlastade och delvis motsägelsefulla författningskommentaren till bestämmelsen" (6 kap 2 a §, sid 375) i betänkandet SOU 2005:43 görs uttalanden som står i tydlig konflikt med lagtexten. Därtill får uttalanden betraktas som naiva, alltför långtgående och motstridiga. - I realiteten lär det fortsättningsvis räcka för den förälder som vill ha ensam vårdnad att säga att samarbete kommer att bli omöjligt." Detta vore en olycklig utveckling.

Observera att lagtexten inte följer lagförslaget i betänkandet (SOU 2005:43). Regeringen har tagit visst intryck av de kritiska rösterna i remissförfarandet, i vilka regeringens advokat justitiekanslern ingick, och justerat lagförslaget i propositionen i förhållande till lagförslaget i betänkandet. Författningskommentaren i SOU 2005:43 återspeglar inte heller därför gällande rätt. Dessutom har lagrådet kritiserat betänkandet för att det skulle vara onödigt med anledning av NJA 2000 s 345 samt att författningskommentaren bygger på att lagförslaget redan antagits. Det kom som sagt aldrig att ske, i ursprungligt skick. Kommittén är dock inte lagstiftare, t o m i mindre mån än DepCh som är ansvarig för propositionens innehåll.

Lagrummet har sedan lagreformen 1998 karaktären av portalstadgande (portalparagraf) för hela vårdnadslagen (6 kap FB). Karaktären av portalparagraf följer av lagrummets innehåll och redaktionella placering. Åtminstone underrättspraxis synes emellertid i rättstillämpningen utvisa en tendens att i stället sätta 6:5 FB i första rummet, även beträffande annat än vårdnad, som ju 6:5 FB uteslutande har bäring på ("föräldrarnas förmåga att samarbeta"). Av svårbegriplig orsak skulle bedömningen av "föräldrarnas förmåga att samarbeta" alltid leda till att det skulle vara bäst för barnet att modern tilldöms vårdnaden, tydligen utan hinder av risken för påverkan på barnets möjligheter till kontakt med fadern. Denna kontakt med just fadern kan tydligen alltid tillgodoses genom umgängesrätt, som kan utövas per telefon och brev också, så även i (före detta) familjeförhållanden och barn födda i äktenskapet.

---

Föräldrarnas förmåga att samarbeta

Lagrådet

uttalade 2006-02-20 att lagförslaget borde justeras och lagtexten eventuellt byggas ut, så att det sägs att avseende särskilt skall fästas vid föräldrarnas förmåga att "utan avsevärda konflikter" samarbeta i frågor som rör barnet. Tillägget togs dock inte in i propositionens lagförslag.

Singer (JT 2007/08 s 151) sammanfattar det nya lagrummet om föräldrarnas samarbetsförmåga sålunda. Det är och har alltid varit klart att möjligheten att döma till gemensam vårdnad inte skall användas i fall där våld förekommit mellan parterna eller där den ena av föräldrarna av andra skäl är olämplig att ha del i vårdnaden. Nyheten i FB 6:5 st 2 är att gemensam vårdnad inte heller skall förordnas i de fall det saknas förutsättningar för ett någorlunda konfliktfritt samarbete föräldrarna emellan utan att man därmed ger den ena föräldern "vetorätt" mot gemensam vårdnad. "Någorlunda konfliktfritt" torde betyda samma sak som "utan avsevärda konflikter". Singer berör inte frågan om skyddet för familjelivet påverkar bedömningen av föräldrarnas samarbetsförmåga, i vart fall inte direkt. Tankegången är att barn till föräldrar som varit gifta med varandra under en längre tid, och som därför utgjort en familj med barnen, att dessa barn som fått uppleva det försämrade samarbetsklimat som en skilsmässa oftast föranleder, inte har samma tydliga behov av konfliktfrihet i sitt familjeliv längre fram i livet. För dessa barn är nog oftast värdet av en fungerande kontakt med umgängesföräldern viktigare och utgör ett viktigare inslag i frågan om barnets bästa. Det handlar ju inte om att tvinga föräldrarna att samarbeta, inte heller mannen för den delen. Indirekt berör Singer frågan om skyddet för familjelivet ska påverka bedömningen, genom att hon ställer sig frågan om man (d v s samhället) kan ställa samma krav krav på samarbetsförmåga hos föräldrar som tillsammans "fattat beslut om att bli föräldrar" och kanske också levt tillsammans i flera år, "som hos föräldrar som aldrig bott tillsammans eller ens gemensamt beslutat om barnets tillblivelse." Med anledning av rättsfallet 2007 s 382 "Flygvärdinnan och chefspiloten", där barnet inte deltagit i något familjeliv med båda föräldrarna gemensamt och föräldrarna föreföll inte haft möjlighet att tillsammans ta ställning till alla de frågor ett barns födelse aktualiserar. Problematiken kring frågan om samma krav på samarbetsförmåga kan ställas på alla föräldrar, oavsett familjeband eller inte, har uppmärksammats exempelvis i lagstiftningsfrågan automatiskt gemensamt vårdnadsansvar. - Om man hårddrar Singers ståndpunkt, så skulle den kunna utgöra stöd för att chefspiloten, men inte advokaten, kunde komma ifråga för gemensam vårdnad eftersom man kan ställa högre krav på "samarbetsförmåga" på advokaten, som genom äktenskapet deltagit i beslutet att sätta barnen till världen och också deltagit i deras födelse och uppväxt, i vart fall fram till fyraårsåldern. Chefspiloten har ju inte haft möjlighet att lära sig samarbeta med modern, och hans barn har samma intresse av en andra vårdnadshavare som advokatens, mina barn. Jag tycker att man i detta resonemang har helt tappat bort den grundläggande förutsättningen, att avgörande ska vara barnets individuella bästa, utan förmodanden om vad som i allmänhet är bäst för barn och föräldrar. Men tänk om Singer har rätt! Fast jag tror att en negativ särbehandling av frånskilda familjefäder kräver en lagändring, inte bara en synpunkt i ett kommittébetänkande som inte lett till lagstiftning. Och skyddet för familjelivet måste väl väga tyngre än barns födda utom äktenskapet förmenta intresse av en andra vårdnadshavare, som barnen födda inom äktenskapet må ha, åtminstone fram till äktenskapets upplösning. Jag menar att man nog kan hävda att redan skilsmässan utgör ett hot mot barnets anspråk på skydd för familjelivet såväl vid separationen 2006 eller som i mitt fall ytterligare ett år senare, den 15 maj 2007 och nu i maj 2009, men att barnet inte får göras rättslöst sedan hotet väl uppkommit, varken vid separationen eller senare, tvärtom så aktualiserar ju skilsmässohotet barnets skyddsbehov.

---

Barnets boende

är sparsamt kommenterat. Schiratzki (JT 2003/04, Föräldraansvar) föreslår att vårdnadshavarnas gemensamma beslutanderätt över barnets skolgång ska flyttas till boföräldern ensam. Argumentet bygger på skolplikt och det nära sambandet mellan hem och skola. Karnov innehåller i princip ingenting. Ett interimistiskt förordnande får meddelas om det behövs (och förordnandet är i enlighet med barnets bästa).

---

Bodelning

Till Stockholms tingsrätt, avd 1

Ang. målen T 6241-08, T 6721-08 och T8830-08 angående bodelning

A. Jag har förelagts att yttra mig över Maries stämningsansökan, mål T 6721-08.

Här följer inställningen till Maries yrkanden om ändring av bodelningen, i den mån någon inställning kan lämnas. Redovisningen strävar efter att bibehålla den ordning som yrkandena framförs i hennes stämningsansökan.

1. Tydligen avses med yrkandet att tingsrätten ska ändra bodelningen så att skiftesvärde för bostadsrätten bestäms till 2 874 895 kr. Tolkning av yrkandet kan inte ske, eftersom Marie inte har berört den nu frågan tidigare, annat än att hon slutligen ändrat sig och yrkat att bostaden skulle läggas på hennes lott. Marie utgår därvid felaktigt från att bostadsrätten ska tillfalla henne. Yrkandet bestrids. Ingen nedsättning av skiftesvärdet för angivet fall kan vitsordas.

2. Yrkandet bestrids. För det fall att skiftesvärdet för bostaden bestäms till då aktuellt belopp, kan det yrkade nedsatta beloppet vitsordas. Detta har Marie inte yrkat tidigare, och torde inte göra så nu heller. Ingen förändring beloppet för föreliggande fall kan vitsordas.

3. Saldobesked har lämnats till bodelningsförrättaren. Det yrkande som nu framförs är oklart och Marie har inte yrkat något belopp i bodelningsförfarandet i detta sammanhang. Intet belopp kvarstår att öka tillgångssidan. Yrkandet bestrids.

4. Yrkandet bestrids. Inte någon tjänstepensionsrätt att upptagas som tillgång föreligger. Jag har inte något bestämmande inflytande över ägaren. Det yrkande som nu framförs är oklart och Marie har inte yrkat något belopp i bodelningsförfarandet i detta sammanhang. Intet belopp kvarstår att öka tillgångssidan.

5. Yrkandet bestrids. Det torde bygga på att denna bil inte skall tilläggas Marie, något jag yrkat i bodelningsförfarandet och finner anledning att nu upprepa. Påståendet om inköpspris är lögnaktigt och i vart fall är uppgiften om inköpspris grovt överdriven. Yrkandet har inte heller framställts i bodelningsförfarandet, dock att Marie gjort gällande att bilen inte skulle tilläggas henne.

6. Yrkandet bestrids. Bolaget saknar helt värde, det har ända sedan den kritiska tidpunkten haft ett negativt värde. Detta har varit min ståndpunkt genomgående, och Marie har avböjt erbjudandet, tillika mitt yrkande, att hon skulle tilläggas aktierna för det av henne yrkade värdet. Jag finner skäl att nu upprepa ykandet.

7. Yrkandet bestrids. Det yrkande som nu framförs är oklart och Marie har inte yrkat något belopp i bodelningsförfarandet i detta sammanhang. Intet belopp föreligger att öka tillgångssidan. Hon synes snarare ha godtagit mitt motiverade ställningstagande. Andelen har alltsedan den kritiska tidpunkten helt saknat värde.

8. Yrkandet bestrids. På fastigheten befintligt lösöre att ingå i bodelningen saknas. De föremål som i och för sig skulle ingå, saknar till och med de av mig uppskattade värdena. Jag har inte heller vägrat att medverka till en lösörevärdering. Tvärtom har jag begärt bouppteckning, något som utan angivande av skäl har förvägrats mig. "Verktyg" och "trädgårdsredskap" finns i någon mån, men saknar helt värde i detta sammanhang. Inga vinterdäck "tillhörande bilen 1998 Passat" finns eller har funnits på fastigheten och inte heller har jag "vägrat medverka" beträffande däcken. Jag har inte heller värderat däcken.

9. Yrkandet bestrids. Yrkandet är på motsvarande sätt oklart. Om det ena av dessa konton har det varit någon diskussion, men något yrkande har därefter inte framförts. Det andra kontot är inte mitt. Möjligen kan det röra sig om ett av advokatfirmans dåvarande arvodeskonton. Inget belopp kan vitsordas, ens avseende "sommaren 2005".

10. Yrkandet bestrids. Det i bodelningen upptagna värdet är inte för lågt.

11. Yrkandet bestrids. Skulden och den därpå löpande räntan utgör inte någon efterhandskonstruktion. Räntan ska gottskrivas mig enligt mitt yrkande, vilket jag finner skäl att upprepa.

12. Yrkandet bestrids. Något eurolån finns inte. Jag har dock inget emot att Marie avlastar mig för den finansiella belastning som bostadsrätten medför. I målet T 20319-07 angående ersättningsskyldighet för boendet, numera handlagt på samma avdelning som detta mål, har Marie dock avböjt att sålunda avlasta mig. En sådan avlastning kan emellertid inte ske enligt hennes yrkande, eftersom långivaren inte torde nöja sig med Marie såsom gäldenär och hon inte heller har företett något kreditlöfte.

13. Yrkandet bestrids. Någon skuld för Marie med anledning av byggentreprenad finns inte och har aldrig funnits. Marie har därför inte heller betalat någon som helst del av skulden.

14. Yrkandet bestrids. Någon försummelse ligger inte mig till last. Däremot har jag begärt att bodelningen ska jämkas med anledning av hur Maries talan har förts samt den märkliga orätt som hon gjort mig i anledning av bodelningen. Jag finner skäl att nu upprepa yrkandet, som inte alls har berörts av bodelningsförrättaren

B. Även jag har klandrat bodelningen; avdelningens mål T 6241-08. Handläggning av den av mig väckta talan sker även i avdelningens mål T 8830-08; sistnämnda mål är överklagat till Svea hovrätt.

1. Det yrkas att målen kumuleras, så att de senare målen överförs till T 6241-08.

2. Handläggningsvis begärs att förberedelsen bedrivs uppdelad på de tingsrätten underställda delfrågorna, med iakttagande av att det sakliga sambandet mellan de olika och totalt sett många yrkandena därvid behålls. "Lösöret" i de båda bostäderna, liksom de båda bostäderna och bilarna, bör därvid behandlas särskilt, och även i görligaste mån i skilda sammanhang. Ombudet har ådagalagt att hon inte mäktar med att behandla flera sakliga förhållanden i ett sammanhang. Därvid bör parterna lämna bevisuppgift i anslutning till varje delfråga. Delfrågan gällande ersättning till bodelningsförrättaren och fördelningen mellan parterna av denna kostnad kan lämpligen anstå till slutet av handläggningen.

Stockholm den 30 juli 2008

Mikael N

[Fwd: Re: FÖRELÄGGANDE]

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig tydligare för att Du ska förstå.
Tolka inte vad jag säger eller skriver. Hör eller läs orden. Utan att
lägga in någon annan innebörd. Om Du är osäker på vad något ord
betyder, fråga mig i så fall.

Jag har inte sagt till värderingsmannen att jag inte tänker medverka.
Det har jag inte sagt till Dig heller. Vad jag har sagt är att jag inte
infinner mig till någon förrättning i Gåshaga och att inget av värde
finns att värdera i Strängnäs. Det är en stor skillnad, därför att det
är jag som har gjort alla ansträngningar hittills för att det ska bli en
bodelning, även beträffande "traktorn" och "båten". Inte Du, och
definitivt inte Lotta heller. Den som har uppfyllt sin redovisningsplikt
i det här bodelningsärendet är jag och ingen annan.

Du ska visa mig hänsyn och respekt, vare sig Du anser att det ingår i
Ditt uppdrag eller inte. Först då kan Du själv ha ett anspråk på sådan
behandling. Du får inte grundlöst påstå "att (jag) inte vill medverka
till en värdering av lösöret i Strängnäs" och det är ingen ursäkt att
jag vet vad jag sagt och t o m kan rekonstruera vad jag framfört till
Dig. Givetvis får Du inte utan grund tillhålla mig mina skyldigheter.
Skulle jag någon gång komma att försumma dem så kan Du
återkomma med Dina synpunkter.

Här är digitalfotona:

2002-07-28 "Båten"
Originally uploaded by m_nordlin

2005-08-05 "Traktorn"
Originally uploaded by m_nordlin

Berätta för mig, sedan Du funderat över vad jag sagt och skrivit, hur
en värdering av de föremål som syns på fotona på ett kostnadseffektivt
sätt kan ske. Glöm bort alla tankar på att någon utom jag ska resa till
Strängnäs.

Jag avstår f n från att kommentera vad Du skriver om Din ambition.

Hälsningar

Mikael N

Ivan F wrote:
> > Mikael,
> >
> > Min ambition är att snarast möjligt kunna avsluta bodelningen,
> > vilket till stor del kräver parternas medverkan. Den
> > värderingsman som Du talade med skulle inte värdera
> > det yttre lösöret, jag avsåg uppdra åt en annan värderingsman
> > att värdera det yttre lösöret.
> >
> > Båten och traktorn skall åsättas ett värde i bodelningen, enär
> > parterna inte är överens om värdet behöver jag uppgifter för
> > att kunna åsätta egendomen ett korrekt värde. Ge mig besked
> > om Du är villig att låta en värderingsman komma och värdera
> > egendomen alt. att Du ger mig de uppgifter som jag efterfrågat
> > så att jag kan be någon göra en värdering. För fall Du inte
> > efterkommer något av angivna alternativ, kommer jag att
> > åsätta egendomen ett värde utifrån de uppgifter som parterna
> > uppgivit. Det torde ligga i bägge parters intresse att egendomen
> > i boet blir korrekt värderat.
> >
> > Jag får beklaga om du anser att jag har bemött Dig på ett
> > otillbörligt sätt. Dock får jag upplysa Dig om att det i en
> > bodelningsförrättares uppdrag inte ingår att han skall
> > behöva visa uppskattning eller be vänligt, för att parterna
> > skall vara tillmötesgående när bodelningsförrättaren förelägger
> > parterna att uppfylla sin redovisningsplikt.
> >
> > Mvh/
> >
> > Ivan F
> > Advokat
> > E-post: xxxx@juristhuset.se
> > ----- Original Message ----- From: "Mikael N"
> >
> > To: "Ivan F"
> > Sent: Tuesday, December 11, 2007 11:13 AM
> > Subject: Re: FÖRELÄGGANDE
> >
> >
> > Ivan,
> >
> > Ditt "FÖRELÄGGANDE" påminner mig om ett synnerligen starkt
> > missnöje med bodelningen och hur Du under den utdragna
> > handläggningen har hanterat Ditt uppdrag.
> >
> > Du bortser nu från vad jag i värderingsfrågan har framfört till Dig
> > skriftligt och muntligt. Det är desto mera beklagligt som Du
> > därigenom ansluter Dig till Lottas tydligen på sabotageskäl
> > grundade förhållningssätt.
> >
> > Vad gäller "traktorn" och "båten" har Du sagt att Du anser att
> > dessa föremål inte ingår i det av Dig använda bekreppet "lösöre".
> > Det kunde man kanske diskutera, men jag antar att Du inte heller
> > menar att dessa båda föremål ingår i det snävare begreppet
> > "bohag". Värderingsmannen har nu kontaktat mig trots att
> > jag dessförinnan tydligt har uppmanat Dig att ge honom
> > detaljerade instruktioner. Han säger att han har gjort klart
> > för Dig att han inte åtar sig annat än värdering av "inre
> > inventarier", till vilken kategori han inte räknar
> > "traktorn" och "båten".
> >
> > "Traktorn" och "gräsklipparen" har introducerats i
> > bodelningsärendet av Lotta. Jag har så tydligt som
> > dessa föremåls värde motiverar redogjort för dem i
> > mina inlagor till Dig. Läs dem, med början i den inlaga
> > där Lotta för dem på tal första gången!
> >
> > Inte bara som ett ytterligare tillmötesgående utan även som ett
> > konkret exempel på en önskvärd konstruktivism, skickar jag
> > Dig följande båda allmänt tillgängliga fotografier över föremålen.
> > Om Du önskar att jag skall sträcka mig ytterligare i mina
> > återkommande försök att införa ett mått av rim och reson i den
> > orimliga och utdragna handläggningen av min bodelning, så får
> > Du a) visa Din uppskattning, b) begära samma ansträngningar
> > av Lotta och c) be mig vänligt. Jag skulle då kunna tänka
> > mig att tillhandahålla Dig för värdering nytagna foton av
> > föremålen. Om det skulle vara ointressant så kan Du se
> > detta som exempel på mitt tillmötesgående.
> >
> > Nu får Du något lyfta Dig själv över den nivå som Lotta
> > eftersträvar!
> >
> > Hälsningar
> >
> > Mikael N
> >
> > Ivan F wrote:
>>>> >>>> Bäste Mikael,
>>>> >>>>
>>>> >>>> Jag har fått besked av värderingsmannen att Du inte vill
>>>> >>>> medverka till en värdering av lösöret i Strängnäs. Härvid
>>>> >>>> blir jag tvungen att inhämtaen värdering på annat sätt.
>>>> >>>> Du föreläggs att senast den 18 december 2007 åter-
>>>> >>>> komma till mig med uppgift om fabrikat, modell, ålder,
>>>> >>>> ingångsvärde (nypris) på gräsklipparen och båten.
>>>> >>>>
>>>> >>>> Mvh/
>>>> >>>>
>>>> >>>> Ivan F
>>>> >>>> Advokat

Galil Mountain Winery

Galil Mountain Winery
Originally uploaded by m_nordlin

"The rosé is probably the best in Israel" (Rogov).

Efter utflykten

20070609T175550
Originally uploaded by m_nordlin

Marcus äter pizza i Gåshaga, efter hemkomsten från sommarutflykten med pappa till Vaxholm.

Marcus sitter i köket, i den nya köksinredningen i ek som köpts till Gåshaga från Asko Möbler. I bakgrunden syns den nya idegransbokhyllan från Britfurn och Maries gamla skolpiano av fabikatet Fazer. Genomgående gick Mikaels gamla möblemang från Vintertullstorget till Storudden.

Svaromål ang barnens boende

Så här formulerades svaromålet, som av en händelse ingavs på dagen ett år efter bodelningssammanträdet: "Avseende Mikaels boende, så pågår alltjämt en bodelning mellan parterna. Mikael äger bostadsrätten till lägenheten som Marie och barnen bor i. I samband med bodelning kommer lägenheten att behållas av Mikael, detta är parterna överens om.

Det är således Mikael som kommer att bo kvar i makarnas tidigare gemensamma bostad på Lidingö och som ensam har möjligheten att garantera barnen fortsatt boende på Lidingö.

Marie har tidigare redogjort för att hon avsett att flytta till Gustavsberg per den 1 september 2006. Utan att ange något skäl har hon emellertid inte gjort så.

Att Mikael bor f n i Strängnäs är enbart en tillfällig lösning under bodelningstiden, utan att bostaden där utgör ett provisorium. Trots att bodelningsförrättare på Maries begräran utsetts i december 2005 och Mikael efter företagna värderingar i maj 2006 upprättat förslag på bodelning samma månad, så har bodelningen fördröjts eftersom Marie respektive hennes ombud inte har medverkat till bodelningen. Marie känner väl till att Mikael kommer att bo kvar i denna lägenhet."

Hur ska det gå för Gåshaga?

Dags att skriva till sin advokat i målet om barnens boende: "Eftersom bostadsrätten i Gåshaga är min egendom, mitt giftorättsgods som jag vill behålla med skyldighet att utge ersättning för Maries giftorätt, så kan bostadsrätten lagligen tillfalla Marie endast om jag försummar att utge sådan ersättning till henne.

Någon separation har ännu inte skett, varken 'de facto' eller på annat sätt. Jag har alltjämt mitt huvudsakliga boende i min bostadsrätt som under äktenskapets slutskede var makarnas gemensamma bostad. Jag har mitt hemvist (eller min hemvist, som Lotta skriver) i Gåshaga, i min bostadsrätt. Jag har alltjämt - ensam - dispositionsrätten till en garageplats i anslutning till bostaden där. Eftersom Marie trots löften därom (till den 1 september 2006) inte har flyttat 'de facto' från min bostadsrätt i Gåshaga, så föredrar jag att använda andra tillgängliga bostäder, särskilt min fritidsfastighet i Strängnäs. Även om jag alltså inte har flyttat, så kan man utttrycka saken som så, att jag inte har tillbringat någon natt där i hennes sällskap sedan juni 2006. Då jag alltså har tillgång till denna bostad alltjämt, kan denna situation emellertid komma att förändras, särskilt om Marie skulle få någon framgång med sitt yrkande. - Som Du förstår så har jag inte gett Marie någon anledning att tro att jag skulle avstå min bostadsrätt till henne i juni 2006, då jag ju månaden innan hade skickat mitt förslag på bodelning, innebärande bl a att jag skulle behålla bostadsrätten. Detta var vi ju dåförtiden åtminstone överens om.

I bodelningen har Marie ju aldrig gjort gällande att hennes behov av bostaden skulle vara större än mitt. Skulle hon göra så, så blir mitt svar: Maries behov av bostaden i bostadsrätten är inte större än mitt. Hon har ju inte råd med den bostaden med sina inkomster, om inte jag fortsätter att betala för den. Klart är ju också att hon skall ha mer än en miljon kr netto i bodelningen, som hon ju kan använda till bostadsändamål om hon så föredrar. Tvisten i bodelningen gäller väl närmast hur mycket mera hon ska ha i kontanter.

Eftersom bostadsrätten är min, så ska en skälighetsbedömning avlösa behovsprövningen, och båda bedömningarna måste utfalla till Maries fördel för att hon ska ha framgång med ett anspråk på att överta bostadsrätten. Inte heller här har Marie åberopat någon omständighet varför det ändå skulle vara skäligt att hon mot vederlag övertar min bostadsrätt. Vederlaget kommer hon inte heller att kunna betala. Vi har ju varit ense om att den skulle jag behålla. Att hon nu startar process om barnens boende och möjligen inser att hon saknar egen bostad, vilket väl är en nackdel i sammanhanget, kan inte påverka skälighetsbedömningen i för Marie gynnsam riktning. Det är ju dessutom en omständighet som inträffat efter det att boet är utrett. Cirkelresonemanget går ju ut på att hon har bäst behov av Gåshaga-bostaden därför att barnen bor tillsammans med henne, och barnen ska bo tillsammans med henne därför att det är bäst för dem att bo uteslutande med henne i Gåshaga.

Fritidsfastigheten 'Storudden' är inte heller gemensam; den är alltså inte 'parternas' som Lotta skriver i stämningsansökningen. Den är, precis som bostadsrätten, min egendom. Det är fråga om en fullt modern villa i stadsplanelagt område i Strängnäs med en boendeyta om ca 140 kvm. Barnen har egna rum där, och boendekvalitén är sammantaget väl så hög som i Gåshaga. Det längre avståndet till Östermalm, där barnen går i skola, uppvägs av naturvärden. Boendeytan är alltså endast något större än bostadsrätten i Gåshaga om ca 131 kvm. Det är inte 'orealistiskt' att pendla mellan Strängnäs och Stockholm, många gör det och gör så av olika skäl.

Hon har därefter, sedan äktenskapsskillnadsmålet, fortsatt på denna väg av onödigt konfliktskapande. Sålunda begärde hon först, under hösten 2005, att ensam få kvarbo i min bostadsrätt i Gåshaga under falsk uppgift att sammanboendet skulle ha blivit outhärdligt. Med exempel på motsatsen kunde jag visa Lotta att uppgiften var falsk, men jag erbjöd ändå Marie att utan kostnad bo på Storudden. Lotta avvisade emellertid detta erbjudande under förmenande att det skulle vara orealistiskt. Därutöver påpekade jag alltså att Marie saknade ekonomiska förutsättningar för att själv bekosta detta av henne önskade boende.

Mitt förslag på bodelning är det enda som finns, och bygger på den principen att envar av makarna behåller sitt giftorättsgods och sina skulder, varvid Marie erhåller av mig dels en bil (enligt Marie värd 70.000 kr), dels ett bolag (enligt Marie värt minst 204.418 kr) samt kontanter (1.072.720 kr). Skriftligt har Lotta vitsordat 'beräkningarna' i min bodelning, förutom att hon anser att mäklarprovision skall beaktas i något mindre mån. Marie har genom Lotta anmält missnöje med utredningen, och begärt att jag ska förete handlingar som jag antingen inte har, och som delvis inte ens existerar, eller som uppenbart inte erfordras för bodelningen. t ex mina självdeklarationer för de tio senaste åren. I den mån dessa självdeklarationer ens finns bevarade i kopia, så förvaras kopian i min bostad i Gåshaga, i omedelbar anslutning till kopia av Maries motsvarande självdeklaration. Detta känner givetvis Marie till. Som Du förstår, så kan jag inte dra någon annan slutsats än att Marie förhalar bodelningen för att skaffa sig oberättigade förmåner. Under den alltjämt pågående boutredningen har detta illojala syfte bekräftats särskilt tydligt vid två speciella tillfällen, dels i maj 2006 när Marie ställde i utsikt att hon skulle flytta till Gustavsberg den 1 september 2006, och dels när hon på luciadagen den 13 december 2006 saboterade bodelningssamanträdet genom att starta bråket på kyrkogården vid Tyska kyrkan i Gamla stan.

Avseende händelsen i barnens skola innan jul, på luciadagen, så hade föräldrarna sedan skolstarten avtalat om barnens vistelse med fadern från morgonen denna dag. Denna överenskomna vistelse ville modern inkräkta på därför att de tre barnen hade ledigt från skolan denna dag."

Hur ska det gå för Gåshaga? (i elfte timmen)

Dags att yttra sig igen till bodelningsförrättaren: "Det går inte an, att Marie nu i elfte timmen ändrar sig beträffande bostadsrätten. Den ska jag behålla. Hennes giftorättsanspråk tillgodoses genom att hon erhåller likvid, d v s pengar.

Konsultbolaget utgör för mig ingen tillgång. Om den för Marie utgör en tillgång, så borde den ha det värde som hon tidigare har angett, och som jag har beaktat i mitt förslag på bodelning. Det går inte att förstå, varför tillgången endast skulle ha ett värde i min hand, men inte i hennes."

2006-10-03

10030008
Originally uploaded by mnordlin

Mathilde och Michaela på Storudden
(Soffa, soffbord och bordslampa Ikea ca 1991)

2006-09-19

2006-09-19
Originally uploaded by mnordlin

Mathilde och hennes kompis Stella. Marcus får också vara med.
(CD-stativ Ikea ca 1995. Matta Tunis ca 1990)

Västerviken i Strängnäs (1)

Västerviken i Strängnäs, originally uploaded by m_nordlin.

Älmsta Alubåtar

2006-07-10

2006-07-10
Originally uploaded by mnordlin

Mathilde och Marcus med sina nallar på Storudden. Även om barnen har sina egna rum så sover de för det mesta hos pappa. Sängramen i furu (Ikea) håller för påfrestningarna.

Hur ska det gå för Gåshaga?

Dags för en ny inlaga till bodelningsförrättaren: "Jag har den 23 juni framfört ett förslag direkt till Marie, innebärande att kapitalkostnad, förbrukningskostnad och avgift till föreningen delas lika under tiden fram till bodelningen, och att vi bor där (med barnen) varannan vecka. Marie har omedelbart förkastat förslaget, och lämnat motförslaget att endast avgiften till föreningen delas, innebärande att kapitalkostnad och förbrukningskostnad stannar på mig, under förutsättningen att hon får bo kvar i bostadsrätten i Gåshaga. - Motförslaget kan jag inte acceptera, särskilt som jag inte kan se något slut på bodelningsträtan.

Däremot har jag nu lämnat ett ytterligare nytt förslag, som tillgodoser Maries krav på ett oförändrat boende för hennes egen del och för övrigt bygger på en likadelning av kapitalkostnad, förbrukningskostnad och avgift till föreningen. Jag har också förklarat mig vara beredd att avstå från den del av Maries kostnadsbidrag som belöper på förgången tid, nämligen kapitalkostnader och förbrukningskostnader som jag betalat för maj och juni månader, fram till bodelningen. Därutöver var mina egna förutsättningar endast att Marie förpliktar sig gentemot mig och att min skyldighet att täcka resterande kostnader begränsas till en rimligt tid framöver, dock längst till dess att bodelning skett. Marie var dock inte beredd att förplikta sig utan att dessförinnan ha fått godkännande av Lotta, och sådant kunde inte erhållas inom utsatt tid. - Mina möjligheter att bidra till att undvika en tvångsförsäljning är därmed uttömda.

Även i mina mest optimistiska stunder måste jag nu konstatera, att sannolikheten för att en försäljning av bostadsrätten på offentlig auktion ska kunna undvikas är närmast obefintlig. Detta är djupt beklagligt, inte endast för att en kapitalförstöring kan befaras, utan för att Maries möjligheter att skaffa sig en egen bostad som hon kan förlika sig med minskar genom att mina möjligheter att erhålla ytterligare lån för att finansiera en bodelningslikvid till henne därmed torde minska. Marie är medveten om att betalningsanmärkning följer på den obetalda månadsavgiften och tycks anse att detta är en framgång för henne och en motgång för mig. Klart är emellertid endast att kapitalförstöringen borde drabba oss båda i lika mån, krona för krona."

Hur ska det gå för Gåshaga?

Ny inlaga till bodelningsmannen: "Marie, som ännu per dags dato inte har flyttat från bostadsrätten, synes räkna med att jag framgent kommer att betala även månadsavgiften. Detta trots att jag förklarat att jag inte avser att göra det så länge som bodelning av henne framgångsrikt förhalas. Skulle Marie däremot flytta eller åtminstone medverka till att bodelningen kommer till stånd, så skulle jag göra allt jag kan för att undvika den värdeförstöring som följer av en försäljning på offentlig auktion. - Lotta har inte heller tagit någon kontakt med mig i anledning av den av henne sent omsider väckta försäljningsfrågan och mitt svar till henne därpå.

Volvo XC90 är den ena av mina båda bilar, och den som jag uteslutande använder. Värdet har jag uppskattat utifrån kännedom om årsmodell (2005), mätarställning (ca 2.000 mil) samt utförande (D5 automat, sjusitsig) och begagnatprislistan.

"Delägarskap byrån" etc. Såvitt gäller mitt konsultbolag har frågan utförligt besvarats genom min inlaga den 5 juni 2006 med årsredovisning. För övrigt redogjorde jag under sammanträdet för hur "delägarskapet" utvecklats. Jag kan sammanfatta dessa informationer sålunda.

Sedan årsskiftet 2005/2006 är jag en av fem delägare i ett svenskt aktiebolag. Mina aktiers nominella värde utgör 20.000 kr. Bolaget har ett ensamägt dotterbolag, byrån. I detta sistnämnda bolag har jag varit anställd de senaste åren. För 2005 utgjorde vinsten i advokatbyrån 32.108 kr.

Tidigare låg min anställning i konsultbolaget, liksom mitt indirekta delägarskap i byrån. Något direkt delägarskap har jag sedan 1996 aldrig haft och byrån har under åren utgjorts av olika bolag. Sedan ingången av inkomståret 2004 har min anställning uteslutande utgjort en tillgång i byrån. Sedan dess och i vart fall sedan brytdagen har konsultbolaget alltså varit under avveckling. De medel som konsultbolaget förfogar över (se det av Lotta företedda kontoutdraget) kommer att tas i anspråk för konsultbolagets skulder, i första hand skatteskulder, och även för konsultbolagets avveckling. Därför kan jag anvisa aktierna att tillskiftas Marie till det av henne angivna värdet. Egendomen till aktierna är inte mer olämplig för henne än för mig, då jag enkelt före övergången till henne kommer att ändra firman - rimliga önskemål kan beaktas - och verksamhetsändamålet."

Marcus 4-årsdag

03140029
Originally uploaded by mnordlin

Mathilde uppvaktar sin lillebror på födelsedagen.

Gåshaga: Trearmad ljusstake i silver.

Hur ger man bort en bil?

Under bodelningssammanträdet häromdagen gjorde motpartsombudet en del uttalanden bl a under rubrik "halvsanningar". En intressant sådan halvsanning var att det skulle vara den som i ett visst register var registrerad som ägare (Marie) också skulle i bodelningssammanhang anses vara ägare, trots att båda parterna visste om det rätta förhållandet. Nu har jag tillskrivit bodelningsmannen enligt följande.

"Jag kan samtidigt, för det fall påståendet härom skulle av henne vidhållas, påminna om min begäran att Marie skulle redovisa hur den gåva från mig kommit till uttryck, som enligt hennes ombud skulle ha ägt rum eller anses ha ägt rum inför registreringen av bilen EKH 993 på henne såsom ägare i bilregistret."

Marcus och Mathilde

01140004
Originally uploaded by mnordlin

Nyköpt hamsterbur kan hålla storasyster inspärrad i vardagsrummet, på den pakistanska bokhara-mattan. I bakgrunden Maries Fazer-piano och Mikaels gamla Ikea-soffa från Vintertullstorget.

JULETID

Min generositet verkar inte vara i stigande, trots jultider. Detta svarade jag min advokat:

"Det handlar inte heller om att jag skulle vara tvungen att svara för min andel, som Du skriver. Jag betalar nämligen redan nu för allt som belöper på den gemensamma bostaden, men jag kommer inte att göra så om Marie skulle få bifall till ett eventuellt yrkande om kvarsittanderätt."

Varför kan inte den som kräver vara den som öppnar med ett förslag på bodelning?

Min advokat är oförminskat optimistisk. Jag frågar dock: "Varför inte istället ta tag i den svåra fråga som redan har dykt upp, men som motparten duckar för, nämligen bostadsfrågan. Jag har ju fått avslag från Maries advokat på en försäljning, trots att alla inser att Marie inte har råd att bo där om inte jag fortsätter att betala."

Vad ska hända med Gåshaga?

Min advokat är angelägen om att "göra upp", och på följande rader uttryckte jag mig:

"Jag hyser som sagt tvekan inför att låta mina förslag refuseras, och tycker att om Marie har några anspråk - eller ens önskemål - så får hon ange det. De tillgångar och skulder som vi har pratat om känner ju Marie till och firman har ju inget värde för henne. Det handlar nog bara om att det är Du och jag som ska göra jobbet, vilket jag inte gillar.

Det är ju f ö hon som har begärt att bodelningsman ska utses. Jag har tidigare endast uppfattat att hon vill kvarbo på Lidingö, och det gör hon ju.

Hon kanske också vill överta bostadsrätten (på Lidingö), men hon ville ju inte låta den gå under klubban så det önskemålet kan man väl för stunden åtminstone bortse från. Hon har ju sagt att hon vill avvakta utgången i bodelningen för att kunna ta ställning till om hon har råd."