Barnets bästa? - A. Lagens innehåll

Barnets bästa?

A. Lagens innehåll

Nära och god kontakt med båda föräldrarna

FB 6:2a

Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid

- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Lag (2006:458).

Införd: SFS 1998:319
Ändrad: SFS 2006:458
NJA 1998 s. 675: Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det...
NJA 1999 s. 451: Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl...
NJA 2003 s. 372: Fråga huruvida umgänge skall vägras med hänsyn till risk för att barnet far...
NJA 2006 s. 26: Gemensam vårdnad har ansetts inte vara väl förenlig med barns bästa i ett fall...
NJA 2007 s. 382: Rättshjälp har beviljats för process i tredje instans, sedan beloppet i...
RH 2005:38: Riskbedömning i vårdnadsmål, där påstående om våld förekommit, och fråga...
RH 2007:42: Oenighet mellan föräldrar om var barnet ska gå i skola har ansetts inte utgöra...

---

Föräldrarnas förmåga att samarbeta

FB 6:5

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och vill någon av dem få ändring i vårdnaden, skall rätten besluta att vårdnaden skall vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna.

Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätter sig det.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av föräldrarna eller båda. I mål om äktenskapsskillnad får rätten utan yrkande anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna, om det är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa. Lag (2006:458).

Ändrad: SFS 1998:319, 2006:458
NJA 1986 s. 338: Sedan HovR:n i ett mål om vårdnad om barn interimistiskt beslutat anförtro...
NJA 1989 s. 335: Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det...
NJA 1992 s. 93: Sedan en treårig pojke, medan han stått under föräldrarnas gemensamma vårdnad,...
NJA 1993 s. 226: Resning har ansetts kunna meddelas beträffande dom angående vårdnaden om barn,...
NJA 1995 s. 398: Vid valet av vårdnadshavare för ett 13-årigt barn har hänsyn tagits till...
NJA 1998 s. 675: Fråga i mål om vårdnad om barn vilken betydelse som skall tillmätas det...
NJA 1999 s. 451: Gemensam vårdnad har ansetts vara till barnets bästa när inte särskilda skäl...
NJA 2000 s. 345: Vårdnad om barn har anförtrotts åt endast en av föräldrarna, eftersom det råder...
NJA 2006 s. 26: Gemensam vårdnad har ansetts inte vara väl förenlig med barns bästa i ett fall...
NJA 2007 s. 382: Rättshjälp har beviljats för process i tredje instans, sedan beloppet i...
RH 1998:85: Gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsatt sig detta. Även frågor om...
RH 1999:100: Gemensam vårdnad har ansetts olämplig med hänsyn till den långvariga och vid...
RH 1999:13: Hovrätten har dömt till gemensam vårdnad mot den ena partens vilja med stöd av...
RH 1999:74: Vårdnaden om 10-årig flicka, som de senaste fyra åren bott hos modern och haft...
RH 2007:42: Oenighet mellan föräldrar om var barnet ska gå i skola har ansetts inte utgöra...

---

Barnets boende

FB 6:14a

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med.

Föräldrarna får avtala om barnets boende. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Lag (2006:458).

Införd: SFS 1998:319
Ändrad: SFS 2006:458
RH 1998:85: Gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsatt sig detta. Även frågor om...

---

Lagkommentarer:

Nära och god kontakt med båda föräldrarna

Erica Bergman & Caroline Högberg , Vems är umgängesrätten - barnets eller förälderns? , 2001:

”Tidigare gällde reglerna (MiN: uppenbarligen avses regeln i 6 kap 2 a § st FB) om nära och god kontakt med båda föräldrarna bara vid vårdnadstvister, och hänsynen till om barnet for illa gällde enbart vid umgängesfrågor. Efter reformen gäller båda dessa aspekter i alla ärenden som rör vårdnads-, boende- och umgängesfrågor. Även om det är viktigt att ha kontakt med båda föräldrarna så är det inte alltid bäst för barnet att umgås med den förälder det inte bor hos.⁸³ Det krävs inte att det är ställt utom allt rimligt tvivel att barnet kommer att fara illa om det tvingas umgås med den andra föräldern, utan det räcker med konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk.⁸⁴ Dessa bestämmelser skall spela in i domstolens bedömning och när socialnämnden prövar om ett avtal mellan föräldrarna om vårdnad, boende eller umgänge skall godkännas. Att det i lagtexten nämns just risk för ”övergrepp, olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa” innebär inte att denna uppräkning är uttömmande. Istället skall lagtexten läsas så att dessa faror är så viktiga att de aldrig får glömmas bort.⁸⁵ ”

Justitiekanslern, Yttrande över förändringar i föräldrabalken, 2005:

I "den överlastade och delvis motsägelsefulla författningskommentaren till bestämmelsen" (6 kap 2 a §, sid 375) i betänkandet SOU 2005:43 görs uttalanden som står i tydlig konflikt med lagtexten. Därtill får uttalanden betraktas som naiva, alltför långtgående och motstridiga. - I realiteten lär det fortsättningsvis räcka för den förälder som vill ha ensam vårdnad att säga att samarbete kommer att bli omöjligt." Detta vore en olycklig utveckling.

Observera att lagtexten inte följer lagförslaget i betänkandet (SOU 2005:43). Regeringen har tagit visst intryck av de kritiska rösterna i remissförfarandet, i vilka regeringens advokat justitiekanslern ingick, och justerat lagförslaget i propositionen i förhållande till lagförslaget i betänkandet. Författningskommentaren i SOU 2005:43 återspeglar inte heller därför gällande rätt. Dessutom har lagrådet kritiserat betänkandet för att det skulle vara onödigt med anledning av NJA 2000 s 345 samt att författningskommentaren bygger på att lagförslaget redan antagits. Det kom som sagt aldrig att ske, i ursprungligt skick. Kommittén är dock inte lagstiftare, t o m i mindre mån än DepCh som är ansvarig för propositionens innehåll.

Lagrummet har sedan lagreformen 1998 karaktären av portalstadgande (portalparagraf) för hela vårdnadslagen (6 kap FB). Karaktären av portalparagraf följer av lagrummets innehåll och redaktionella placering. Åtminstone underrättspraxis synes emellertid i rättstillämpningen utvisa en tendens att i stället sätta 6:5 FB i första rummet, även beträffande annat än vårdnad, som ju 6:5 FB uteslutande har bäring på ("föräldrarnas förmåga att samarbeta"). Av svårbegriplig orsak skulle bedömningen av "föräldrarnas förmåga att samarbeta" alltid leda till att det skulle vara bäst för barnet att modern tilldöms vårdnaden, tydligen utan hinder av risken för påverkan på barnets möjligheter till kontakt med fadern. Denna kontakt med just fadern kan tydligen alltid tillgodoses genom umgängesrätt, som kan utövas per telefon och brev också, så även i (före detta) familjeförhållanden och barn födda i äktenskapet.

---

Föräldrarnas förmåga att samarbeta

Lagrådet

uttalade 2006-02-20 att lagförslaget borde justeras och lagtexten eventuellt byggas ut, så att det sägs att avseende särskilt skall fästas vid föräldrarnas förmåga att "utan avsevärda konflikter" samarbeta i frågor som rör barnet. Tillägget togs dock inte in i propositionens lagförslag.

Singer (JT 2007/08 s 151) sammanfattar det nya lagrummet om föräldrarnas samarbetsförmåga sålunda. Det är och har alltid varit klart att möjligheten att döma till gemensam vårdnad inte skall användas i fall där våld förekommit mellan parterna eller där den ena av föräldrarna av andra skäl är olämplig att ha del i vårdnaden. Nyheten i FB 6:5 st 2 är att gemensam vårdnad inte heller skall förordnas i de fall det saknas förutsättningar för ett någorlunda konfliktfritt samarbete föräldrarna emellan utan att man därmed ger den ena föräldern "vetorätt" mot gemensam vårdnad. "Någorlunda konfliktfritt" torde betyda samma sak som "utan avsevärda konflikter". Singer berör inte frågan om skyddet för familjelivet påverkar bedömningen av föräldrarnas samarbetsförmåga, i vart fall inte direkt. Tankegången är att barn till föräldrar som varit gifta med varandra under en längre tid, och som därför utgjort en familj med barnen, att dessa barn som fått uppleva det försämrade samarbetsklimat som en skilsmässa oftast föranleder, inte har samma tydliga behov av konfliktfrihet i sitt familjeliv längre fram i livet. För dessa barn är nog oftast värdet av en fungerande kontakt med umgängesföräldern viktigare och utgör ett viktigare inslag i frågan om barnets bästa. Det handlar ju inte om att tvinga föräldrarna att samarbeta, inte heller mannen för den delen. Indirekt berör Singer frågan om skyddet för familjelivet ska påverka bedömningen, genom att hon ställer sig frågan om man (d v s samhället) kan ställa samma krav krav på samarbetsförmåga hos föräldrar som tillsammans "fattat beslut om att bli föräldrar" och kanske också levt tillsammans i flera år, "som hos föräldrar som aldrig bott tillsammans eller ens gemensamt beslutat om barnets tillblivelse." Med anledning av rättsfallet 2007 s 382 "Flygvärdinnan och chefspiloten", där barnet inte deltagit i något familjeliv med båda föräldrarna gemensamt och föräldrarna föreföll inte haft möjlighet att tillsammans ta ställning till alla de frågor ett barns födelse aktualiserar. Problematiken kring frågan om samma krav på samarbetsförmåga kan ställas på alla föräldrar, oavsett familjeband eller inte, har uppmärksammats exempelvis i lagstiftningsfrågan automatiskt gemensamt vårdnadsansvar. - Om man hårddrar Singers ståndpunkt, så skulle den kunna utgöra stöd för att chefspiloten, men inte advokaten, kunde komma ifråga för gemensam vårdnad eftersom man kan ställa högre krav på "samarbetsförmåga" på advokaten, som genom äktenskapet deltagit i beslutet att sätta barnen till världen och också deltagit i deras födelse och uppväxt, i vart fall fram till fyraårsåldern. Chefspiloten har ju inte haft möjlighet att lära sig samarbeta med modern, och hans barn har samma intresse av en andra vårdnadshavare som advokatens, mina barn. Jag tycker att man i detta resonemang har helt tappat bort den grundläggande förutsättningen, att avgörande ska vara barnets individuella bästa, utan förmodanden om vad som i allmänhet är bäst för barn och föräldrar. Men tänk om Singer har rätt! Fast jag tror att en negativ särbehandling av frånskilda familjefäder kräver en lagändring, inte bara en synpunkt i ett kommittébetänkande som inte lett till lagstiftning. Och skyddet för familjelivet måste väl väga tyngre än barns födda utom äktenskapet förmenta intresse av en andra vårdnadshavare, som barnen födda inom äktenskapet må ha, åtminstone fram till äktenskapets upplösning. Jag menar att man nog kan hävda att redan skilsmässan utgör ett hot mot barnets anspråk på skydd för familjelivet såväl vid separationen 2006 eller som i mitt fall ytterligare ett år senare, den 15 maj 2007 och nu i maj 2009, men att barnet inte får göras rättslöst sedan hotet väl uppkommit, varken vid separationen eller senare, tvärtom så aktualiserar ju skilsmässohotet barnets skyddsbehov.

---

Barnets boende

är sparsamt kommenterat. Schiratzki (JT 2003/04, Föräldraansvar) föreslår att vårdnadshavarnas gemensamma beslutanderätt över barnets skolgång ska flyttas till boföräldern ensam. Argumentet bygger på skolplikt och det nära sambandet mellan hem och skola. Karnov innehåller i princip ingenting. Ett interimistiskt förordnande får meddelas om det behövs (och förordnandet är i enlighet med barnets bästa).

---