Ministern och jämställdheten

Ministern och jämställdheten

Vi är dåliga på att ta tillvara utlandsföddas kompetens, sa häromdagen invandrarministern (numera heter det integrations- och jämställdhetsminister) Nyamko Sabuni till journalister. - Hon avsåg nog inte den nuvarande regeringen med ordet ”vi”, man kan förmoda att hon avsåg Sverige i allmänhet och den del av arbetsgivarna, nämligen näringslivet, som regeringen inte har full kontroll över. Vad anser f ö migrationsminister Billström?

Det är väl konstigt att jämställdheten mellan man och kvinna, grundlagsfäst som den är, fortfarande - 50 år efter ”The Bell Jar” (Glaskupan i svensk översättning) - måste främjas. Inser inte näringslivet det som alla andra insett för länge sedan, nämligen att kvinnor är kompetenta, visserligen inte generellt sett – det är som bekant farligt att generalisera - men nog finns det kompetenta människor som sållas bort i urvalsförfarandet, därför att de har fel ”bakgrund”, d v s ”f el” födelseland, ”fel” religion och ”fel” könstillhörighet. Som är faktorer som har lyfts fram i den allmänna debatten. Det förekommer nog som utsorteringsfaktor ”fel” åsikt också, kan man tänka efter fallet Ingrid Carlqvist (http://advolex.ownit.nu/blogs/advolex/2009/12/berufsverbot-auf-schwedisch.html).

Kan det vara så att näringslivet inte inser sitt eget bästa, nämligen ”fler kvinnor” till ”toppjobb” och bolagsstyrelser? Är denna insikt så bristfällig att lagstiftning behöves? Tveksamt, svarar Eva-Lena Ahlqvist på Di:s ledarsida den 26 januari 2010: ”Ett parti (ministerns parti avses, min anm.) som värnar äganderätten kan knappast lagstifta om vilka som ska representera ägarna i styrelserna. Och det var nog inte syftet heller.” Jag är för min del beredd att gå ett steg längre; hela diskussionen är politiskt ”fluff”. Men, åter till debatten:

Jämställdheten (mellan kvinnor och män, mellan utlandsfödda och sverigefödda, mellan troende och ateister, mellan politiskt inkorrekta och politiskt korrekta) är alltså inte så bra i Sverige som många trott. I det europeiska utlandet finns också ett perspektiv som bygger på att Sverige är ett föregångsland i fråga om ”jämställdheten” och att antagandet görs att det är sämre beställt i vederbörandes europeiska hemland. Sådana avlägsna uppfattningar tar tid att få genomslag, och bygger inte på uttalanden som den nuvarande regeringen i Sverige har gjort.

Kan det rent av vara så, att lagstiftning och andra styrmedel på området har fått till följd en negativ tendens på den svenska arbetsmarknaden? Tänk om det i stället är så att varje kvinna på ett statligt toppjobb är en välbetald gisslan som genom sin könstillhörighet hindrar ( den viktiga och verkliga) jämställdheten? Nej, näringslivet har rättat sig efter den förda politiken, fortsätter Di:s ledarskribent, så det är inte anledningen till att jämställdhetsåtgärder fortfarande behövs i Sverige år 2010. Kvinnornas andel ökade nämligen i bolagsstyrelserna så länge det socialdemokratiska kvoteringshotet levde och näringslivet har visat att det är det enda som fungerar.

Hela regeringen, alla portföljer och även migrationsministern, borde ”gå ut” med ett gemensamt uttalande att all rekrytering, till toppjobb och till bottenjobb, till statliga jobb och till privata jobb, måste bygga på kompetens och erfarenhet. Går det inte att mäta dessa faktorer hos någon sökande, så måste annan viktig men alltid objektiv och saklig grund vara avgörande. Könstillhörighet och födelseland kan bara undantagsvis utgöra objektiv och saklig grund, och ingen får som lagen säger diskrimineras på grund av ”kön, etnicitet, funktionshinder, ålder, hudfärg, inkomst, övervikt, sexuell läggning och religiös eller politisk åsikt”. - Regeringen kommer emellertid inte att göra något sådant uttalande. Inte nästa regering heller. Det beror på att uttalandet inte skulle vara någon nyhet; den nya diskrimineringslagen (2008:567) har redan varit i kraft i mer än ett år, sedan den 1 januari 2009. 2008 år diskrimineringslag var ju inte direkt revolutionerande när den tillkom, många exempel på diskriminering i arbetslivet finns sedan tidigare. Det borde alltså vara bättre kontroll av lagens efterlevnad, det som man brukar kalla för lagens tillämpning. Tillämpar lagen gör vi alla, när vi inte diskriminerar någon oavsett anledning. Några nya normer, som inte heller kommer att tillämpas, behövs alltså inte. Lagstiftning, som näringslivet hotas med, ska inte bara ske för att syftet är gott. Kritiska medborgare behövs däremot i en demokrati. Lagstiftning är inte alltid av godo ens om syftet är gott. De kritiska medborgarna bör i demokratiska val ta avstånd från politisk klåfingrighet i lagstiftningsarbetet. Och journalister, slutligen, måste sluta med att vidarebefordra politiskt ”fluff” som behov av lagstiftning och ”strängare tag” för att lagtillämpningen ibland, då och då eller ofta fallerar.

JK underkänner advokatsamfundets disciplinnämnd

Här följer en bättre bearbetning av en referattext i Dagens Juridik 2009-12-11:

JK underkänner advokatsamfundets disciplinnämnd

En advokat försökte i juli 2007, två år efter efter sin egen skilsmässa, genom ett låsbyte förhindra effekten av ett nyligen utfört låsbyte hans förra hustru och hennes advokat hade låtit utföra. Låsbytena gällde advokatens egen bostad som han hade nycklar till, men den förra hustrun hade tillsammans med sin advokat låtit byta lås till den under äktenskapet och även därefter gemensamma bostaden. Bostaden utgjordes av en mannen ensam tillhörig bostadsrättslägenhet i det exklusiva bostadsområdet Gåshaga i Lidingö.

Mannen, som omhändertogs (en form av kortare frihetsberövande' i syfte att förhindra att brott utförs eller den allmänna ordningen störs) av polisen, nekas nu, drygt två år senare, varje form av ersättning för de resekostnader han begärde i anslutning till frihetsberövandet.

Stockholms tingsrätt (rådmannen Marianne Gauffin) förordnade (genom ett interimistiskt beslut i juli 2007, "Mariannes beslut II") att kvinnan (som företräddes av advokat Lotta Insulander Lindh) skulle ha rätt att bo kvar i bostaden. Två dagar efter det att mannen genom sin femårige son, per telefon under en utlandsresa, fått reda på att kvinnan bytt lås, anmälde han henne för egenmäktigt förfarande. JK:s handläggare har nu snarare rubricerat kvinnans låsbyte som självtäkt.

Mannen informerades av polisen om rätten att med hjälp av en låssmed återställa rubbad besittning på "färsk gärning" och en annan advokat vid samma advokatbyrå bekräftade informationen. Tre timmar senare anmälde kvinnan till polisen per telefon att mannen befann sig utanför huset tillsammans med en låssmed i akt och mening att ta sig in. Mannens försök att med hjälp av en låssmed återställa det olovliga låsbytet till hans bostad förhindrades av sex ditkallade polismän, som från mannens bostad ringde kvinnans advokat och erhöll information om vad tingsrättens beslut skulle innehålla.Trots att den polispatrull som anlände uppmanade mannen att lämna platsen så sade mannen sig inte kunna göra det. - Han måste nämligen handla på "färsk gärning". Patrullen beslutade då att omhänderta mannen. Frihetsberövandet medförde att advokaten togs till arresten Kronoberg i en polisbil, där frihetsberövandet omgående hävdes av vakthavande befälet. För detta frihetsberövande (den omhändertagne mannen nekades "fortsatt omhändertagande" tillbaka till Gåshaga, där han hade sin bil) har han haft resekostnader, som han i anslutning till frihetsberövandet 2007 krävt ersättning för av staten.

Justitiekanslern, JK, har nu avslagit mannens ersättningsyrkande. JK menar att "Mariannes beslut II" innebär att kvinnan hade rätt att bo i lägenheten (JK tycks mena att kvinnan därutöver, som en underförstådd följd av "Mariannes beslut II" hade rätten att bo där själv, utan inblandning av den omhändertagne bostadsrättshavaren) och att mannen därför hade att flytta därifrån (det var just denna förmodade skyldighet för honom som mannen vände sig emot redan vid förhandlingen i tingsrätten), bara några dagar innan frihetsberövandet av honom.

"Mariannes beslut II" var inte expedierat till parterna ännu när frihetsberövandet skedde. Genom beslutet bifölls emellertid inte kvinnans lång tid efter skilsmässan framförda yrkande om "ensam kvarborätt" och inte heller sade beslutet emot vad mannen framfört, nämligen att någon skyldighet för honom att avflytta inte lagligen kunde uppkomma genom ett beslut i ett nytt dosmstolsärende så lång tid efter skilsmässan.

Att ett beslut om kvarborätt även i ett domstolsärende enligt 18 kap äktenskapsbalken i och för sig kan vara verkställbart innebär dock inte, finner sig JK föranlåten att påpeka, någon omedelbar rätt för kvinnan att själv verkställa åtgärder för att verkställa beslutet om inte mannen frivilligt rättade sig efter det. JK berör inte närmare mannens påpekande att han inte hade några problem med att rätta sig efter beslutet, eftersom det inte innehöll (eller, menade mannen, ens medförde) någon vidare skyldighet för honom än att tåla hennes närvaro i hans bostad ännu efter så många år som skilda.

Därmed, fortsätter JK, saknas "entydigt stöd" (mannen påpekade att varje stöd saknades) för att hennes åtgärd att byta lås till lägenheten var lovlig. Av detta (här pekar JK:s handläggare på att mannen kan ha haft andra fullgoda skäl att handla som han gjorde, men det är inte säkert att varje anledning gav mannen rätt att själv vidta åtgärder) följer emellertid heller inte att mannen var berättigad att själv vidta åtgärder för att återställa de tidigare förhållandena.

JK:s ställningstagande innebär ett indirekt underkännande av advokatsamfundets disciplinnämnds bedömning, i ett närmare tidssammanhang med frihetsberövandet, att kvinnans advokat inte skulle ha brutit mot god advokatsed genom att instruera polisen att göra "sin" bedömning, nämligen att mannen genom tingsrättens ännu inte expedierade beslut skulle ha fått en skyldighet att genast avflytta, "vid äventyr att kvinnan själv får verkställa avhysningen när och hur hon önskar".

JK framför ytterligare att gränsdragningen mellan egenmäktigt förfarande och självtäkt är komplicerad. Vad som är att anse som ett återställande av färsk gärning är (dessutom) en "tämligen besvärlig" bedömningsfråga.

Det mesta talar enligt JK för att kvinnans låsbyte, för det fall åtgärden var att anse som olovlig, är att bedöma som självtäkt (kvinnan skulle således snarare ha begått brottet självtäkt mot mannen, än egenmäktigt förfarande - därför att mannen, enligt handläggarens mening, nog hade på något inte närmare angivet sätt brutit mot sin skyldighet att "rätta sig" efter "Mariannes beslut II"). Till detta kommer, fortsätter JK att resonera, att det kan ifrågasättas om mannen agerade på "färsk gärning".

Vidare föreligger "övervägande skäl" för att mannen inte kunde stödja sig på rätten till laga självtäkt (däremot kunde väl mannen, som han hade gjort, stödja sig på att en besittningsrubbning skett med avseende på hans rätt till tillgång till sin bostad och att varken han själv eller tingsrätten gett tillstånd till denna besittningsrubbning)

Beslutet om omhändertagande var en följd av polisens bedömning (enligt mannens påpekande var bedömningen både otillräcklig och felaktig för sitt ändamål; "bedömningen" hade polisbefälet överlåtit åt kvinnans advokat - en uppenbart oriktig myndighetsutövning som inte kan döljas genom att kallas för bedömning) att någon sådan rätt inte förelåg för mannen och kan därför inte anses vara oriktigt. Eftersom någon rätt till ersättning inte föreligger avslår JK mannens anspråk. JK:s avböjande av kravet innebär att mannen måste skaffa sig en exekutionstitel för att kunna hysa hopp om att få sina resekostnader ersatta av staten.

"Styckmordsmålets" pendant i nutid

Claes Sandgren skrev bl a följande på Dagens Juridiks debattsida:

"I somras förklarade Attunda tingsrätt en av sina domare jävig. Denne handlade det mål som är en följd av att läkarna i det s.k. styckmordsmålet väckt talan mot staten om skadestånd. En preskriptionsinvändning av staten hade underkänts av domaren i ordalag som tingsrätten fann vara jävsgrundande. Det är ett ovanligt beslut – möjligen unikt i modern tid – att en domare fråntas ett mål p.g.a. domskälens utformning.

Jävsreglerna är vagt utformade. Bedömningen av vad som skall anses vara jäv är ganska godtycklig och det är sällan som tillämpningen av reglerna kommer under prejudikatinstanserna prövning. Mot den här bakgrunden vore det angeläget att domarna hade riktlinjer för vad som går för sig. I ett land, där snart sagt varje korvhandlare har etiska riktlinjer, är det märkligt att domarna saknar sådana."
Inför etiska riktlinjer för domare! - Dagens Juridik (9 October 2009)
http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/2009/10/Infor-etiska-riktlinjer-for-domare/
http://snipurl.com/tqrcz

Är detta ett förtäckt angrepp på korvandlarkåren? Jag tror inte det. Denna yrkeskår var tämligen omfattande men trots detta illa organiserad ännu på 1960-talet. Idag finns ykeskåren knappast kvar, inte med låda på magen i alla fall. Yrkesgruppen har livskraftigt skildrats i Owe Thörnqvists låt Varm Korv Boogie från årtiondet innan. Och anledningen att så många kårer har infört etiska regler är att det är enda sättet att undvika en drakonisk lagstiftning. Bättre att förekomma än att förekommas!

Följdmålet till det s k styckmordsmålet pågår alltså trots preskriptionsinvändning från JK:s sida. Preskriptionsinvändningens bedömning i en mellandom (rådmannen Nils Hedström) medförde att lagmannen stödde JK:s jävsinvändning mot rådmannen. Anders Agell, som fram till sin bortgång drev de från styckmordsåtalet frikända (men i praktiken ändå dömda) läkarnas kamp för upprättelse. har skrivit om jävsprövningen.

Mellandomen beskrivs av Agell sålunda: "Attunda tingsrätt har den 22 april avkunnat en mellandom av hög kvalitet i preskriptionsfrågan. Den kan ses som en viktig milstolpe för de allvarliga överväganden om strukturfel i det svenska rättssystemet, vilka måste leda till olika förändringar när målet väl är avslutat. Genom mellandomen har en domare i tingsrätt - rådman Nils Hedström - visat vad som kan presteras i rättsstatens och människornas intresse."

JK:s jävsinvändning sammanfattade Agell: "Särskilt märkligt i JK:s inlaga är påståendet att rådmannen Nils Hedström, som lett förberedelsen i målet och i mellandom 2008-04-22 avslagit statens preskriptionsinvändning, skulle på grund av domskälen ha blivit jävig att delta i målets fortsatta handläggning." [I början av april 2007 inkom de båda läkarnas stämningsamsökan och Attunda tingsrätt meddelade i augusti 2008 sitt beslut att bifalla JK:s jävsinvändning. Stockholms tingsrätt (rådmannen Peter Wiking Jonsson) hade i juli månad 2007 avkunnat ett jävsbeslut i ett annat mål (Ä 15304-07), vari "Mariannes beslut II" strax därefter (samma dag, 2007-07-18) meddelades, med uttrycklig hänvisning i jävsfrågan till styckmordsmålet. Hänvisningen skedde inte i skälen till beslutet, utan vid sidan om, men vid sittande bord under domstolsförhandlingen dit han tillkallats av den jäviga domaren. Attunda tingsrätts motsatta bedömning i det målet förelåg inte förrän ett år senare, men rådmannen vid Stockholms tingsrätt kände till omständigheterna i styckmordsmålets pendant. Det interimistiska beslutet "Mariannes beslut II" fastställdes ett år senare, 2008-07-10, (rådmannen Magnus Barnekow), vilket också skedde före det Attunda tingsrätts jävsbeslut 2008-08-08 som Agell vände sig emot.]
Beslutet den 8 augusti 2008 - www.andersagell.se (9 October 2009)
http://www.andersagell.se/styck_skadestand.html
http://snipurl.com/tqs79

Uppmuntrande tillrop

är inte min starka sida i dessa tider. Jag har fullt upp med att hålla näsan över vattenytan.

Men rätt ska vara rätt: Jag kan inte stillatigande åhöra hur fastställandet av Mariannes beslut I i domen beskrivs som en framgång. Inte ens om jag försöker föreställa mig på vilka grunder som jag skulle även berövas restvårdnaden, d v s den "rättsliga" vårdnaden, kan jag förlika mig med den uppenbara orättvisan. För min egen del skulle jag kunna säga: Nu är kampen över, jag har gjort vad jag kunnat och detta drabbar inte mig i första hand. Nej det drabbar barnen i första hand, kanske visar det sig tydligt först senare i livet, och mig i andra hand, i form av sviktande hälsa m m. Men jag skulle inte kunna betrakta förlusten av barnen, som jag kämpat för i mer än två år nu, som en framgång.

Då är det bättre, ärligare mot barnen, att hon får den rättsliga vårdnaden om dem. Skulle jag behöva få ut en sjukhusjournal (enligt Ditt exempel) så hittar jag nog ändå vägar för det. Och jag tror mig kunna kontakta barnen på samma vägar som hittills, med eller utan rättslig vårdnad. De kommer ju ändå att alltid vara mina barn. Och förhoppningsvis får vi då åtminstone en förklaring som barnen och jag kan förstå till varför barnen inte får bo hos mig ens på halvtid. Är det kanske Lottas "half-liners" som har vunnit gehör?

"Mikael är en udda personlighet." (från stämningsansökningen

"Mikael saknar förmåga att sätta barnens intressen framför sina egna." (från sakframställningen)

Du kanske utbrister: "Det där har hon inte kunnat bevisa!" Nej, men hon behöver inte bevisa det. Det handlar om det lilla (det ska i alla fall vara litet) känslomässiga utrymme som rätten har i sin fria bedömning, och det utrymmet har Lotta tillförsäkrat sin klient för all framtid. Du
kan kalla detta utrymme för vad Du vill, sympati, empati, samarbetsförmåga. Men utrymmet är för all framtid förlorat för mig. Förlusten skedde redan i avgivandet av svaromålet, genom att Maarit E envisades med att ducka för angreppen därför att hon, som hon sade, inte ville delta i någon "pajkastning". Värre blev det när hon inte heller ville åberopa någon bevisning, inte ens skiftlig bevisning, inför den interimistiska prövningen av boendeyrkandet. Jag visar Dig gärna hennes skriftliga svar på min begäran, men om Du nöjer Dig med en sammanfattning så motiverade hon det med att domstolen aldrig brukar ändra en fungerande ordning och att man inte brukar åberopa bevis på detta stadium, för det kan hända så mycket fram till det slutliga
avgörandet. Vad som hänt är väl bara att Lotta kunnat ladda om och spetsa till gemenheterna till det mer subtila "Mikael saknar förmåga ...".

Så jag menar vad jag säger, när jag säger att ingen hade skött utförandet av min och barnens talan bättre, Lotta möjligen undantagen. Men det betyder inte att det är rätt mottaktik att bara ducka för Lottas angrepp, och titta på mig i hopp om att jag ska kunna avvärja det utan större åthävor. Som Du väl vet så blir mina åthävor väl stora ibland. Bättre då är väl att Du svarar på angreppen med Din vänliga saklighet.

Själv är jag egentligen nöjd med hur jag under förhöret med mig lite uppgivet kunde konstatera att man slets mellan hopp och förtvivlan när man jämförde de exempellösa utfallen under Lottas sakframställning med Maries mer nyanserade och tillbakahållna skildring. Tyvärr fick Marie
ingen fråga av Dig sedan hon bekräftat riktigheten av Lottas sakframställning, vad hon egentligen menade med att Mikael "alltid" skulle sätta sina egna intressen i främsta rummet. Jag tror att hon skulle få svårt att förklara det, även om hon gärna skulle vilja instämma i omdömet.

Men avgörandet har kanske inte alls påverkats av Lottas omdömen, "half-liners". Underbart vore det. Men då skulle jag vilja veta vad som istället har påverkat utgången. Det är lite DDR-jargong att hävda att utgången "egentligen" är en framgång. DDR var den officiella beteckningen på en skurkstat som ville lura folk att tro att staten var den egentliga Tyska Demokratiska Republiken.

Jag kommer till stan först på tisdag den 23, har en tandläkartid 11.15. Skulle kunna titta på Ditt överklagande då, som visst ska vara inne senast den 23 ds. Ska vi vara realistiska så får Du nog be om anstånd med grunderna för prövningstillstånd. Jag ska försöka att sammanfatta mina rättsliga synpunkter på de båda domarna inom kort, men vänta inte på synpunkterna.

Ska Du tänka på detta när Du avgör om Du kommer att ta reda på vad som låg bakom att den muntliga förberedelsen ställdes in med synnerligen kort varsel i klandermålen. Lotta har ju förebrått mig för att jag skulle ha önskat att få förhandlingar inställda, och lyckats med det en
fyra fem gånger. Sanningen är väl snarare att jag anmält hinder för huvudförhandling åtminstone en gång för lite, när vårt nyckelvittne inte ens hade kallats. Kanske kan det därför vara bra att Du vet vad som orsakade att förhandlingen den 16 juni ställdes in. Även om det skulle bekräfta att Lottas inflytande över Stockholms tingsrätt är mycket större än mitt så kan det vara bra att veta var man står.

(Till mitt ombud)

Efter utflykten

20070609T175550
Originally uploaded by m_nordlin

Marcus äter pizza i Gåshaga, efter hemkomsten från sommarutflykten med pappa till Vaxholm.

Marcus sitter i köket, i den nya köksinredningen i ek som köpts till Gåshaga från Asko Möbler. I bakgrunden syns den nya idegransbokhyllan från Britfurn och Maries gamla skolpiano av fabikatet Fazer. Genomgående gick Mikaels gamla möblemang från Vintertullstorget till Storudden.

Svaromål ang barnens boende

Så här formulerades svaromålet, som av en händelse ingavs på dagen ett år efter bodelningssammanträdet: "Avseende Mikaels boende, så pågår alltjämt en bodelning mellan parterna. Mikael äger bostadsrätten till lägenheten som Marie och barnen bor i. I samband med bodelning kommer lägenheten att behållas av Mikael, detta är parterna överens om.

Det är således Mikael som kommer att bo kvar i makarnas tidigare gemensamma bostad på Lidingö och som ensam har möjligheten att garantera barnen fortsatt boende på Lidingö.

Marie har tidigare redogjort för att hon avsett att flytta till Gustavsberg per den 1 september 2006. Utan att ange något skäl har hon emellertid inte gjort så.

Att Mikael bor f n i Strängnäs är enbart en tillfällig lösning under bodelningstiden, utan att bostaden där utgör ett provisorium. Trots att bodelningsförrättare på Maries begräran utsetts i december 2005 och Mikael efter företagna värderingar i maj 2006 upprättat förslag på bodelning samma månad, så har bodelningen fördröjts eftersom Marie respektive hennes ombud inte har medverkat till bodelningen. Marie känner väl till att Mikael kommer att bo kvar i denna lägenhet."

Hur ska det gå för Gåshaga?

Dags att skriva till sin advokat i målet om barnens boende: "Eftersom bostadsrätten i Gåshaga är min egendom, mitt giftorättsgods som jag vill behålla med skyldighet att utge ersättning för Maries giftorätt, så kan bostadsrätten lagligen tillfalla Marie endast om jag försummar att utge sådan ersättning till henne.

Någon separation har ännu inte skett, varken 'de facto' eller på annat sätt. Jag har alltjämt mitt huvudsakliga boende i min bostadsrätt som under äktenskapets slutskede var makarnas gemensamma bostad. Jag har mitt hemvist (eller min hemvist, som Lotta skriver) i Gåshaga, i min bostadsrätt. Jag har alltjämt - ensam - dispositionsrätten till en garageplats i anslutning till bostaden där. Eftersom Marie trots löften därom (till den 1 september 2006) inte har flyttat 'de facto' från min bostadsrätt i Gåshaga, så föredrar jag att använda andra tillgängliga bostäder, särskilt min fritidsfastighet i Strängnäs. Även om jag alltså inte har flyttat, så kan man utttrycka saken som så, att jag inte har tillbringat någon natt där i hennes sällskap sedan juni 2006. Då jag alltså har tillgång till denna bostad alltjämt, kan denna situation emellertid komma att förändras, särskilt om Marie skulle få någon framgång med sitt yrkande. - Som Du förstår så har jag inte gett Marie någon anledning att tro att jag skulle avstå min bostadsrätt till henne i juni 2006, då jag ju månaden innan hade skickat mitt förslag på bodelning, innebärande bl a att jag skulle behålla bostadsrätten. Detta var vi ju dåförtiden åtminstone överens om.

I bodelningen har Marie ju aldrig gjort gällande att hennes behov av bostaden skulle vara större än mitt. Skulle hon göra så, så blir mitt svar: Maries behov av bostaden i bostadsrätten är inte större än mitt. Hon har ju inte råd med den bostaden med sina inkomster, om inte jag fortsätter att betala för den. Klart är ju också att hon skall ha mer än en miljon kr netto i bodelningen, som hon ju kan använda till bostadsändamål om hon så föredrar. Tvisten i bodelningen gäller väl närmast hur mycket mera hon ska ha i kontanter.

Eftersom bostadsrätten är min, så ska en skälighetsbedömning avlösa behovsprövningen, och båda bedömningarna måste utfalla till Maries fördel för att hon ska ha framgång med ett anspråk på att överta bostadsrätten. Inte heller här har Marie åberopat någon omständighet varför det ändå skulle vara skäligt att hon mot vederlag övertar min bostadsrätt. Vederlaget kommer hon inte heller att kunna betala. Vi har ju varit ense om att den skulle jag behålla. Att hon nu startar process om barnens boende och möjligen inser att hon saknar egen bostad, vilket väl är en nackdel i sammanhanget, kan inte påverka skälighetsbedömningen i för Marie gynnsam riktning. Det är ju dessutom en omständighet som inträffat efter det att boet är utrett. Cirkelresonemanget går ju ut på att hon har bäst behov av Gåshaga-bostaden därför att barnen bor tillsammans med henne, och barnen ska bo tillsammans med henne därför att det är bäst för dem att bo uteslutande med henne i Gåshaga.

Fritidsfastigheten 'Storudden' är inte heller gemensam; den är alltså inte 'parternas' som Lotta skriver i stämningsansökningen. Den är, precis som bostadsrätten, min egendom. Det är fråga om en fullt modern villa i stadsplanelagt område i Strängnäs med en boendeyta om ca 140 kvm. Barnen har egna rum där, och boendekvalitén är sammantaget väl så hög som i Gåshaga. Det längre avståndet till Östermalm, där barnen går i skola, uppvägs av naturvärden. Boendeytan är alltså endast något större än bostadsrätten i Gåshaga om ca 131 kvm. Det är inte 'orealistiskt' att pendla mellan Strängnäs och Stockholm, många gör det och gör så av olika skäl.

Hon har därefter, sedan äktenskapsskillnadsmålet, fortsatt på denna väg av onödigt konfliktskapande. Sålunda begärde hon först, under hösten 2005, att ensam få kvarbo i min bostadsrätt i Gåshaga under falsk uppgift att sammanboendet skulle ha blivit outhärdligt. Med exempel på motsatsen kunde jag visa Lotta att uppgiften var falsk, men jag erbjöd ändå Marie att utan kostnad bo på Storudden. Lotta avvisade emellertid detta erbjudande under förmenande att det skulle vara orealistiskt. Därutöver påpekade jag alltså att Marie saknade ekonomiska förutsättningar för att själv bekosta detta av henne önskade boende.

Mitt förslag på bodelning är det enda som finns, och bygger på den principen att envar av makarna behåller sitt giftorättsgods och sina skulder, varvid Marie erhåller av mig dels en bil (enligt Marie värd 70.000 kr), dels ett bolag (enligt Marie värt minst 204.418 kr) samt kontanter (1.072.720 kr). Skriftligt har Lotta vitsordat 'beräkningarna' i min bodelning, förutom att hon anser att mäklarprovision skall beaktas i något mindre mån. Marie har genom Lotta anmält missnöje med utredningen, och begärt att jag ska förete handlingar som jag antingen inte har, och som delvis inte ens existerar, eller som uppenbart inte erfordras för bodelningen. t ex mina självdeklarationer för de tio senaste åren. I den mån dessa självdeklarationer ens finns bevarade i kopia, så förvaras kopian i min bostad i Gåshaga, i omedelbar anslutning till kopia av Maries motsvarande självdeklaration. Detta känner givetvis Marie till. Som Du förstår, så kan jag inte dra någon annan slutsats än att Marie förhalar bodelningen för att skaffa sig oberättigade förmåner. Under den alltjämt pågående boutredningen har detta illojala syfte bekräftats särskilt tydligt vid två speciella tillfällen, dels i maj 2006 när Marie ställde i utsikt att hon skulle flytta till Gustavsberg den 1 september 2006, och dels när hon på luciadagen den 13 december 2006 saboterade bodelningssamanträdet genom att starta bråket på kyrkogården vid Tyska kyrkan i Gamla stan.

Avseende händelsen i barnens skola innan jul, på luciadagen, så hade föräldrarna sedan skolstarten avtalat om barnens vistelse med fadern från morgonen denna dag. Denna överenskomna vistelse ville modern inkräkta på därför att de tre barnen hade ledigt från skolan denna dag."

Hur ska det gå för Gåshaga? (i elfte timmen)

Dags att yttra sig igen till bodelningsförrättaren: "Det går inte an, att Marie nu i elfte timmen ändrar sig beträffande bostadsrätten. Den ska jag behålla. Hennes giftorättsanspråk tillgodoses genom att hon erhåller likvid, d v s pengar.

Konsultbolaget utgör för mig ingen tillgång. Om den för Marie utgör en tillgång, så borde den ha det värde som hon tidigare har angett, och som jag har beaktat i mitt förslag på bodelning. Det går inte att förstå, varför tillgången endast skulle ha ett värde i min hand, men inte i hennes."

2006-10-03

10030008
Originally uploaded by mnordlin

Mathilde och Michaela på Storudden
(Soffa, soffbord och bordslampa Ikea ca 1991)

2006-09-19

2006-09-19
Originally uploaded by mnordlin

Mathilde och hennes kompis Stella. Marcus får också vara med.
(CD-stativ Ikea ca 1995. Matta Tunis ca 1990)

Västerviken i Strängnäs (1)

Västerviken i Strängnäs, originally uploaded by m_nordlin.

Älmsta Alubåtar

2006-07-10

2006-07-10
Originally uploaded by mnordlin

Mathilde och Marcus med sina nallar på Storudden. Även om barnen har sina egna rum så sover de för det mesta hos pappa. Sängramen i furu (Ikea) håller för påfrestningarna.

Min kompis och livmedicus Peter.

Min kompis och livmedicus Peter., originally uploaded by m_nordlin.

En tidig kväll på Tvillingarnas. Toblerone-Mona var också där. - Marie ringde och släppte bomben; hon "skulle flytta den 1 september". Men varför var hon obenägen att bekräfta detta? Ugglor kunde anas i mossen.

Hur ska det gå för Gåshaga?

Dags för en ny inlaga till bodelningsförrättaren: "Jag har den 23 juni framfört ett förslag direkt till Marie, innebärande att kapitalkostnad, förbrukningskostnad och avgift till föreningen delas lika under tiden fram till bodelningen, och att vi bor där (med barnen) varannan vecka. Marie har omedelbart förkastat förslaget, och lämnat motförslaget att endast avgiften till föreningen delas, innebärande att kapitalkostnad och förbrukningskostnad stannar på mig, under förutsättningen att hon får bo kvar i bostadsrätten i Gåshaga. - Motförslaget kan jag inte acceptera, särskilt som jag inte kan se något slut på bodelningsträtan.

Däremot har jag nu lämnat ett ytterligare nytt förslag, som tillgodoser Maries krav på ett oförändrat boende för hennes egen del och för övrigt bygger på en likadelning av kapitalkostnad, förbrukningskostnad och avgift till föreningen. Jag har också förklarat mig vara beredd att avstå från den del av Maries kostnadsbidrag som belöper på förgången tid, nämligen kapitalkostnader och förbrukningskostnader som jag betalat för maj och juni månader, fram till bodelningen. Därutöver var mina egna förutsättningar endast att Marie förpliktar sig gentemot mig och att min skyldighet att täcka resterande kostnader begränsas till en rimligt tid framöver, dock längst till dess att bodelning skett. Marie var dock inte beredd att förplikta sig utan att dessförinnan ha fått godkännande av Lotta, och sådant kunde inte erhållas inom utsatt tid. - Mina möjligheter att bidra till att undvika en tvångsförsäljning är därmed uttömda.

Även i mina mest optimistiska stunder måste jag nu konstatera, att sannolikheten för att en försäljning av bostadsrätten på offentlig auktion ska kunna undvikas är närmast obefintlig. Detta är djupt beklagligt, inte endast för att en kapitalförstöring kan befaras, utan för att Maries möjligheter att skaffa sig en egen bostad som hon kan förlika sig med minskar genom att mina möjligheter att erhålla ytterligare lån för att finansiera en bodelningslikvid till henne därmed torde minska. Marie är medveten om att betalningsanmärkning följer på den obetalda månadsavgiften och tycks anse att detta är en framgång för henne och en motgång för mig. Klart är emellertid endast att kapitalförstöringen borde drabba oss båda i lika mån, krona för krona."

Hur ska det gå för Gåshaga?

Ny inlaga till bodelningsmannen: "Marie, som ännu per dags dato inte har flyttat från bostadsrätten, synes räkna med att jag framgent kommer att betala även månadsavgiften. Detta trots att jag förklarat att jag inte avser att göra det så länge som bodelning av henne framgångsrikt förhalas. Skulle Marie däremot flytta eller åtminstone medverka till att bodelningen kommer till stånd, så skulle jag göra allt jag kan för att undvika den värdeförstöring som följer av en försäljning på offentlig auktion. - Lotta har inte heller tagit någon kontakt med mig i anledning av den av henne sent omsider väckta försäljningsfrågan och mitt svar till henne därpå.

Volvo XC90 är den ena av mina båda bilar, och den som jag uteslutande använder. Värdet har jag uppskattat utifrån kännedom om årsmodell (2005), mätarställning (ca 2.000 mil) samt utförande (D5 automat, sjusitsig) och begagnatprislistan.

"Delägarskap byrån" etc. Såvitt gäller mitt konsultbolag har frågan utförligt besvarats genom min inlaga den 5 juni 2006 med årsredovisning. För övrigt redogjorde jag under sammanträdet för hur "delägarskapet" utvecklats. Jag kan sammanfatta dessa informationer sålunda.

Sedan årsskiftet 2005/2006 är jag en av fem delägare i ett svenskt aktiebolag. Mina aktiers nominella värde utgör 20.000 kr. Bolaget har ett ensamägt dotterbolag, byrån. I detta sistnämnda bolag har jag varit anställd de senaste åren. För 2005 utgjorde vinsten i advokatbyrån 32.108 kr.

Tidigare låg min anställning i konsultbolaget, liksom mitt indirekta delägarskap i byrån. Något direkt delägarskap har jag sedan 1996 aldrig haft och byrån har under åren utgjorts av olika bolag. Sedan ingången av inkomståret 2004 har min anställning uteslutande utgjort en tillgång i byrån. Sedan dess och i vart fall sedan brytdagen har konsultbolaget alltså varit under avveckling. De medel som konsultbolaget förfogar över (se det av Lotta företedda kontoutdraget) kommer att tas i anspråk för konsultbolagets skulder, i första hand skatteskulder, och även för konsultbolagets avveckling. Därför kan jag anvisa aktierna att tillskiftas Marie till det av henne angivna värdet. Egendomen till aktierna är inte mer olämplig för henne än för mig, då jag enkelt före övergången till henne kommer att ändra firman - rimliga önskemål kan beaktas - och verksamhetsändamålet."

Marcus 4-årsdag

03140029
Originally uploaded by mnordlin

Mathilde uppvaktar sin lillebror på födelsedagen.

Gåshaga: Trearmad ljusstake i silver.

Hur ger man bort en bil?

Under bodelningssammanträdet häromdagen gjorde motpartsombudet en del uttalanden bl a under rubrik "halvsanningar". En intressant sådan halvsanning var att det skulle vara den som i ett visst register var registrerad som ägare (Marie) också skulle i bodelningssammanhang anses vara ägare, trots att båda parterna visste om det rätta förhållandet. Nu har jag tillskrivit bodelningsmannen enligt följande.

"Jag kan samtidigt, för det fall påståendet härom skulle av henne vidhållas, påminna om min begäran att Marie skulle redovisa hur den gåva från mig kommit till uttryck, som enligt hennes ombud skulle ha ägt rum eller anses ha ägt rum inför registreringen av bilen EKH 993 på henne såsom ägare i bilregistret."

Marcus och Mathilde

01140004
Originally uploaded by mnordlin

Nyköpt hamsterbur kan hålla storasyster inspärrad i vardagsrummet, på den pakistanska bokhara-mattan. I bakgrunden Maries Fazer-piano och Mikaels gamla Ikea-soffa från Vintertullstorget.

JULETID

Min generositet verkar inte vara i stigande, trots jultider. Detta svarade jag min advokat:

"Det handlar inte heller om att jag skulle vara tvungen att svara för min andel, som Du skriver. Jag betalar nämligen redan nu för allt som belöper på den gemensamma bostaden, men jag kommer inte att göra så om Marie skulle få bifall till ett eventuellt yrkande om kvarsittanderätt."

Varför kan inte den som kräver vara den som öppnar med ett förslag på bodelning?

Min advokat är oförminskat optimistisk. Jag frågar dock: "Varför inte istället ta tag i den svåra fråga som redan har dykt upp, men som motparten duckar för, nämligen bostadsfrågan. Jag har ju fått avslag från Maries advokat på en försäljning, trots att alla inser att Marie inte har råd att bo där om inte jag fortsätter att betala."

Vad ska hända med Gåshaga?

Min advokat är angelägen om att "göra upp", och på följande rader uttryckte jag mig:

"Jag hyser som sagt tvekan inför att låta mina förslag refuseras, och tycker att om Marie har några anspråk - eller ens önskemål - så får hon ange det. De tillgångar och skulder som vi har pratat om känner ju Marie till och firman har ju inget värde för henne. Det handlar nog bara om att det är Du och jag som ska göra jobbet, vilket jag inte gillar.

Det är ju f ö hon som har begärt att bodelningsman ska utses. Jag har tidigare endast uppfattat att hon vill kvarbo på Lidingö, och det gör hon ju.

Hon kanske också vill överta bostadsrätten (på Lidingö), men hon ville ju inte låta den gå under klubban så det önskemålet kan man väl för stunden åtminstone bortse från. Hon har ju sagt att hon vill avvakta utgången i bodelningen för att kunna ta ställning till om hon har råd."

Vad ska hända med Gåshaga?

Så här föll sig orden i ett "öppningsbrev" från min advokat till Maries advokat:

"Mikael är naturligtvis beredd att försöka hitta en lösning som ska vara acceptabel för båda parter men har svårt att se en möjlighet till att parterna har kvar bostadsrätten i Gåshaga och har redan i sin skriftväxling berättat att värdet på bostadsrätten är minst tre gånger så högt som värdet på fastigheten i Strängnäs.

Mikael emotser gärna ett förslag till bodelning från Marie, som är väl insatt i parternas ekonomi, så att det finns en utgångspunkt att bygga upp eventuella diskussioner kring. Först därefter ser Mikael någon nytta i ett sammanträde."

Fredagkväll på Storudden

Fredagkväll på Storudden, originally uploaded by m_nordlin.

Köksbordet, från Ikea, och köksstolarna kommer givetvis från Mikaels hem på Vintertullstorget. Taklampan, även från Ikea, är emellertid köpt till Storudden.

Tidigare i veckan, på tisdagen, hade Maries advokat Lotta skrivit följande till tingsrätten.

"I min egenskap av ombud för Marie får jag härmed anföra följande.

Marie yrkar att tingsrätten tillerkänner henne ensam kvarborätt i parternas gemensamma bostad fram till dess att bodelning sker.

Marie yrkar vidare att tingsrätten förordnar om bodelningsförrättare att uppteckna parternas tillgångar och skulder och därefter förrätta bodelning mellan dem.

Marie föreslår advokat ... eller advokat ...

Grunder och omständigheter i sak

Marie Nordlin gör gällande att hon är den som har bäst behov av parternas gemensamma bostad.

Parterna gifte sig 1995 och har i äktenskapet barnen Michaela, ..., Mathilde, ..., och Marcus. ...

Marie är den förälder som har haft och alltjämt har huvudansvaret för samtliga barn.

Marie gör gällande att situationen mellan henne och Mikael för närvarande är så ansträngd att det inte kan anses vara till barnens bästa att parterna längre gemensamt bor i bostaden.

Marie gör gällande att det då är mest förenligt med barnens bästa att hon är den som kvarbor i bostaden.

Jag har tillskrivit motparten utan att vi lyckats nå någon lösning varför Marie hemställer att målet utsätts till muntlig förberedelse."

Sambo eller ensam kvarborätt?

09030006, originally uploaded by m_nordlin.

Marie börjar lasera panelen i den nyligen färdigställda övervåningen på Storudden.

På tisdag i kommande vecka besvarade jag Lottas brev:

"Lotta,

Jag har nu fått ett nytt brev från Dig. Utan att vilja framstå som petig eller fördenskull vilja medverka till någon skuldpåläggning måste jag ändå till undvikande av missförstånd ånyo korrigera Dig. ...

Marie har sedan jag besvarat Ditt första brev för mig förklarat att det är otänkbart för henne att leva som sambo när äktenskapet senare väl är upplöst. Detta uttalande har Du nu nyanserat sålunda, att Marie nu önskar ensam kvarborätt i vår gemensamma bostad på Lidingö. Maries önskemål om en separation har jag inte tidigare än i detta Ditt svar uppfattat, varför jag tidigare ställt mig frågande till det.

Visst finner jag det märkligt att, som Du skriver, Maries uppfattning skulle vara att situationen mellan oss för närvarande är så att hon inte anser att vi kan "bo under samma tak" i fortsättningen. Ditt brev är nämligen skrivet dagen innan Marie - helt frivilligt får jag väl tillägga - följde med mig och barnen till huset i Strängnäs för att kvarstanna under veckoslutet.

Men detta förutan ska jag försöka att medverka till det nya önskemålet. ..."

Ringdans på Storudden

Ringdans på Storudden, originally uploaded by m_nordlin.

På lördagkvällen inleddes en yster ringdans på gräsmattan mot ängen på Storudden. Mathilde är skymd bakom Marie. Dagen innan, på torsdagen, skrev Maries advokat Lotta följande brev till mig.

"Marie delar inte din uppfattning.

Det pågår ett äktenskapsskillnadsförfarande i Södra Roslags Tingsrätt initierat av Dig.

Marie vill nu få till stånd en bodelning.

Vidare är det Marie uppfattning att situationen mellan er för närvarande är så ansträngd att hon inte anser att ni kan "bo under samma tak" i fortsättningen varför hon önskar ensam kvarborätt i er gemensamma bostad på Lidingö."

Nya traktorn

08050005
Originally uploaded by m_nordlin

Husqvarna 14.5 HP

Mathildes 3-årsdag

Mathildes 3-årsdag
Originally uploaded by mnordlin

Storudden, från köket bort mot vardagsrummet.
Köksbord, soffbord, skinnsoffa och golvlampa. Tidigt 90-tal (köksbordet 80-tal), genomgående från Ikea.

Michaela och Marcus

02080603
Originally uploaded by mnordlin

Barnen sitter i soffan i vardagsrummet under första sommaren på Storudden, Marcus första sommar överhuvudtaget.
Skinnsoffa 2-sits (Ikea) kommer från gamla advokatbyrån på Nybrogatan där den tjänstgjort i fem år och användes sedan under ytterligare fem år på Styrmansgatan. I bakgrunden syns barnkammaren och köket.

2002-04-28

2002-04-28
Originally uploaded by mnordlin

Till inflyttningen på Storudden inköptes nya resårbottnar (Ikea Sultan) till den gamla sängramen (Ikea ca 1995) från Vintertullstorget. Nya sängar även till Gåshaga.

Inflyttning på Storudden

02042802
Originally uploaded by mnordlin

Vardagsrummet möbleras med gamla möbler från Vintertullstorget, från källaren kom Grundig-TV:n och den tunisiska mattan.