Dags att skriva till sin advokat i målet om barnens boende: "Eftersom bostadsrätten i Gåshaga är min egendom, mitt giftorättsgods som jag vill behålla med skyldighet att utge ersättning för Maries giftorätt, så kan bostadsrätten lagligen tillfalla Marie endast om jag försummar att utge sådan ersättning till henne.
Någon separation har ännu inte skett, varken 'de facto' eller på annat sätt. Jag har alltjämt mitt huvudsakliga boende i min bostadsrätt som under äktenskapets slutskede var makarnas gemensamma bostad. Jag har mitt hemvist (eller min hemvist, som Lotta skriver) i Gåshaga, i min bostadsrätt. Jag har alltjämt - ensam - dispositionsrätten till en garageplats i anslutning till bostaden där. Eftersom Marie trots löften därom (till den 1 september 2006) inte har flyttat 'de facto' från min bostadsrätt i Gåshaga, så föredrar jag att använda andra tillgängliga bostäder, särskilt min fritidsfastighet i Strängnäs. Även om jag alltså inte har flyttat, så kan man utttrycka saken som så, att jag inte har tillbringat någon natt där i hennes sällskap sedan juni 2006. Då jag alltså har tillgång till denna bostad alltjämt, kan denna situation emellertid komma att förändras, särskilt om Marie skulle få någon framgång med sitt yrkande. - Som Du förstår så har jag inte gett Marie någon anledning att tro att jag skulle avstå min bostadsrätt till henne i juni 2006, då jag ju månaden innan hade skickat mitt förslag på bodelning, innebärande bl a att jag skulle behålla bostadsrätten. Detta var vi ju dåförtiden åtminstone överens om.
I bodelningen har Marie ju aldrig gjort gällande att hennes behov av bostaden skulle vara större än mitt. Skulle hon göra så, så blir mitt svar: Maries behov av bostaden i bostadsrätten är inte större än mitt. Hon har ju inte råd med den bostaden med sina inkomster, om inte jag fortsätter att betala för den. Klart är ju också att hon skall ha mer än en miljon kr netto i bodelningen, som hon ju kan använda till bostadsändamål om hon så föredrar. Tvisten i bodelningen gäller väl närmast hur mycket mera hon ska ha i kontanter.
Eftersom bostadsrätten är min, så ska en skälighetsbedömning avlösa behovsprövningen, och båda bedömningarna måste utfalla till Maries fördel för att hon ska ha framgång med ett anspråk på att överta bostadsrätten. Inte heller här har Marie åberopat någon omständighet varför det ändå skulle vara skäligt att hon mot vederlag övertar min bostadsrätt. Vederlaget kommer hon inte heller att kunna betala. Vi har ju varit ense om att den skulle jag behålla. Att hon nu startar process om barnens boende och möjligen inser att hon saknar egen bostad, vilket väl är en nackdel i sammanhanget, kan inte påverka skälighetsbedömningen i för Marie gynnsam riktning. Det är ju dessutom en omständighet som inträffat efter det att boet är utrett. Cirkelresonemanget går ju ut på att hon har bäst behov av Gåshaga-bostaden därför att barnen bor tillsammans med henne, och barnen ska bo tillsammans med henne därför att det är bäst för dem att bo uteslutande med henne i Gåshaga.
Fritidsfastigheten 'Storudden' är inte heller gemensam; den är alltså inte 'parternas' som Lotta skriver i stämningsansökningen. Den är, precis som bostadsrätten, min egendom. Det är fråga om en fullt modern villa i stadsplanelagt område i Strängnäs med en boendeyta om ca 140 kvm. Barnen har egna rum där, och boendekvalitén är sammantaget väl så hög som i Gåshaga. Det längre avståndet till Östermalm, där barnen går i skola, uppvägs av naturvärden. Boendeytan är alltså endast något större än bostadsrätten i Gåshaga om ca 131 kvm. Det är inte 'orealistiskt' att pendla mellan Strängnäs och Stockholm, många gör det och gör så av olika skäl.
Hon har därefter, sedan äktenskapsskillnadsmålet, fortsatt på denna väg av onödigt konfliktskapande. Sålunda begärde hon först, under hösten 2005, att ensam få kvarbo i min bostadsrätt i Gåshaga under falsk uppgift att sammanboendet skulle ha blivit outhärdligt. Med exempel på motsatsen kunde jag visa Lotta att uppgiften var falsk, men jag erbjöd ändå Marie att utan kostnad bo på Storudden. Lotta avvisade emellertid detta erbjudande under förmenande att det skulle vara orealistiskt. Därutöver påpekade jag alltså att Marie saknade ekonomiska förutsättningar för att själv bekosta detta av henne önskade boende.
Mitt förslag på bodelning är det enda som finns, och bygger på den principen att envar av makarna behåller sitt giftorättsgods och sina skulder, varvid Marie erhåller av mig dels en bil (enligt Marie värd 70.000 kr), dels ett bolag (enligt Marie värt minst 204.418 kr) samt kontanter (1.072.720 kr). Skriftligt har Lotta vitsordat 'beräkningarna' i min bodelning, förutom att hon anser att mäklarprovision skall beaktas i något mindre mån. Marie har genom Lotta anmält missnöje med utredningen, och begärt att jag ska förete handlingar som jag antingen inte har, och som delvis inte ens existerar, eller som uppenbart inte erfordras för bodelningen. t ex mina självdeklarationer för de tio senaste åren. I den mån dessa självdeklarationer ens finns bevarade i kopia, så förvaras kopian i min bostad i Gåshaga, i omedelbar anslutning till kopia av Maries motsvarande självdeklaration. Detta känner givetvis Marie till. Som Du förstår, så kan jag inte dra någon annan slutsats än att Marie förhalar bodelningen för att skaffa sig oberättigade förmåner. Under den alltjämt pågående boutredningen har detta illojala syfte bekräftats särskilt tydligt vid två speciella tillfällen, dels i maj 2006 när Marie ställde i utsikt att hon skulle flytta till Gustavsberg den 1 september 2006, och dels när hon på luciadagen den 13 december 2006 saboterade bodelningssamanträdet genom att starta bråket på kyrkogården vid Tyska kyrkan i Gamla stan.
Avseende händelsen i barnens skola innan jul, på luciadagen, så hade föräldrarna sedan skolstarten avtalat om barnens vistelse med fadern från morgonen denna dag. Denna överenskomna vistelse ville modern inkräkta på därför att de tre barnen hade ledigt från skolan denna dag."
Labels: Dan, Gashaga, law, losore, spouse, svenska
