Apropå Jakob Heidbrinks inlägg om förre JK
"Det är illa att justitiekanslerämbetet känner sig föranlett att föreslå lagstiftning som skall tvinga domstolarna att faktiskt göra sitt jobb och motivera sina domar" (http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/2009/11/JK-Lambertz-avskedsord/)
Enligt gällande rätt föreligger en skyldighet att motivera domar och t o m andra avgöranden. Så har det varit sedan nya rättegångsbalken infördes. Hovrätterna ska t o m motivera sina avslag på prövningstillstånd i den utsträckning det behövs. Så lagstiftning behövs väl egentligen inte. Det är väl mera fråga om att lagbestämmelsen ska tas på allvar och i förlängningen att genomdriva en värdegrund som innebär att ingen står över lagen. Den domare som motiverar sitt ställningstagande bara genom en blankett och sedan väntar på att media tar kontakt har väl ställt sig över lagen, men kan ändå bli accepterad av media. Eftersom lagen innehåller en anvisning för hur han (eller fördenskull hon) har skött sitt arbete kan man väl tänka sig att arbetet inte skötts så bra. Att uttrycka tanken vågar knappast någon. Det var viss Lenin och inte Stalin som myntade uttrycket "Förtroende är nog bra, men kontroll är bättre!" Vem ska kontrollera domarna? JK har ju en tillsynsfunktion, men problemet ur ett konstitutionellt perspektiv är att tillsynsrollen inte är renodlad. JK är också en aktör bland andra inom rättsväsendet. JK anser nog att tillsynsfunktionen inte medför någon skyldighet att rätta till problemet.
JK Lambertz har väl framfört en och annan tankvärd tes under sina år i ämbetet. Kritiken han fått möta bygger nog på att han inte gjort något åt det problem som han beskrivit. Men åtgärdspaketet har nog fått vänta på att han återinträtt i renodlade domargöromål, något som nu skett. Han har alltid varit domare så det är nog inte primärt intresset av att kacka i eget bo som drivit honom, eller som en annan bedömare (http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/2009/11/Goran-Lambertz-angriper-domarkaren/) uttryckte saken att Lambertz "angriper domarkåren" och nu själv får gå på kurs. Lambertz skulle vidare inte ha förstått att det inte är domarens fel att någon oskyldig döms; nej, det skulle vara ett systemfel att fel någon gång begås.
Rättsväsendet består ju visserligen av flera kategorier av aktörer. Men ansvaret för en felaktig dom måste ju primärt vara domarens. Ett visst, politiskt ansvar måste väl också den justitieminister vara beredd att bära om något sådant någonsin skulle utkrävas här i landet, om justitieministern vägrar att ens inse att problemet existerar och bara hänvisar till att hon litar på domarna no matter what. Systemfelet måste väl i så fall bestå i den massiva kritik som Lambertz fått utstå från domarhåll och ett motsvarande ointresse från andra aktörers sida inom rättsväsendet att diskutera problemet med de oskyldigt dömda. För alla tycker nog att resultatet av JK:s utredningar och det massmediala intresset är problematiskt. Mer problematiskt är, anser jag, ointresset att göra något åt problemet. Det finns ändå betydligt fler som vill diskutera problemet än som verkligen är beredda att göra något åt det. Eller ens komma med konkreta förslag. Åtgärdspaketet kanske kommer nu med Lambertz i HD.
Mikael Nordlin
Tillagt:
JK:s rapport "Felaktigt dömda" publicerades i juni 2006. Observera, att mitt ordval "oskyldigt dömda" är snävare. Alla oskyldigt dömda är felaktigt dömda, eftersom de skulle ha frikänts. Det kan rent logiskt inte föreligga invändningsfri bevisning för att en oskyldig skulle vara skyldig. En skyldig som döms kan också vara felaktigt dömd, om det mera var en lycklig tillfällighet att han dömdes trots att invändningsfri bevisning inte förelåg. Denna senare kategori måste vara så obetydlig att någon slutsats inte kan dras härav i någon riktning. - Uppföljningsrapporten (http://www.dagensjuridik.se/PageFiles/20260/JK.pdf) har nu publicerats med anledning av Lambertz nya värv, trots att utredningen bara var halvfärdig. I projektgruppen för den nya utredningen ingick inte straffrättsprofessorn H-G Axberger.
Enligt gällande rätt föreligger en skyldighet att motivera domar och t o m andra avgöranden. Så har det varit sedan nya rättegångsbalken infördes. Hovrätterna ska t o m motivera sina avslag på prövningstillstånd i den utsträckning det behövs. Så lagstiftning behövs väl egentligen inte. Det är väl mera fråga om att lagbestämmelsen ska tas på allvar och i förlängningen att genomdriva en värdegrund som innebär att ingen står över lagen. Den domare som motiverar sitt ställningstagande bara genom en blankett och sedan väntar på att media tar kontakt har väl ställt sig över lagen, men kan ändå bli accepterad av media. Eftersom lagen innehåller en anvisning för hur han (eller fördenskull hon) har skött sitt arbete kan man väl tänka sig att arbetet inte skötts så bra. Att uttrycka tanken vågar knappast någon. Det var viss Lenin och inte Stalin som myntade uttrycket "Förtroende är nog bra, men kontroll är bättre!" Vem ska kontrollera domarna? JK har ju en tillsynsfunktion, men problemet ur ett konstitutionellt perspektiv är att tillsynsrollen inte är renodlad. JK är också en aktör bland andra inom rättsväsendet. JK anser nog att tillsynsfunktionen inte medför någon skyldighet att rätta till problemet.
JK Lambertz har väl framfört en och annan tankvärd tes under sina år i ämbetet. Kritiken han fått möta bygger nog på att han inte gjort något åt det problem som han beskrivit. Men åtgärdspaketet har nog fått vänta på att han återinträtt i renodlade domargöromål, något som nu skett. Han har alltid varit domare så det är nog inte primärt intresset av att kacka i eget bo som drivit honom, eller som en annan bedömare (http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/2009/11/Goran-Lambertz-angriper-domarkaren/) uttryckte saken att Lambertz "angriper domarkåren" och nu själv får gå på kurs. Lambertz skulle vidare inte ha förstått att det inte är domarens fel att någon oskyldig döms; nej, det skulle vara ett systemfel att fel någon gång begås.
Rättsväsendet består ju visserligen av flera kategorier av aktörer. Men ansvaret för en felaktig dom måste ju primärt vara domarens. Ett visst, politiskt ansvar måste väl också den justitieminister vara beredd att bära om något sådant någonsin skulle utkrävas här i landet, om justitieministern vägrar att ens inse att problemet existerar och bara hänvisar till att hon litar på domarna no matter what. Systemfelet måste väl i så fall bestå i den massiva kritik som Lambertz fått utstå från domarhåll och ett motsvarande ointresse från andra aktörers sida inom rättsväsendet att diskutera problemet med de oskyldigt dömda. För alla tycker nog att resultatet av JK:s utredningar och det massmediala intresset är problematiskt. Mer problematiskt är, anser jag, ointresset att göra något åt problemet. Det finns ändå betydligt fler som vill diskutera problemet än som verkligen är beredda att göra något åt det. Eller ens komma med konkreta förslag. Åtgärdspaketet kanske kommer nu med Lambertz i HD.
Mikael Nordlin
Tillagt:
JK:s rapport "Felaktigt dömda" publicerades i juni 2006. Observera, att mitt ordval "oskyldigt dömda" är snävare. Alla oskyldigt dömda är felaktigt dömda, eftersom de skulle ha frikänts. Det kan rent logiskt inte föreligga invändningsfri bevisning för att en oskyldig skulle vara skyldig. En skyldig som döms kan också vara felaktigt dömd, om det mera var en lycklig tillfällighet att han dömdes trots att invändningsfri bevisning inte förelåg. Denna senare kategori måste vara så obetydlig att någon slutsats inte kan dras härav i någon riktning. - Uppföljningsrapporten (http://www.dagensjuridik.se/PageFiles/20260/JK.pdf) har nu publicerats med anledning av Lambertz nya värv, trots att utredningen bara var halvfärdig. I projektgruppen för den nya utredningen ingick inte straffrättsprofessorn H-G Axberger.
Labels: jurisprudence, law
posted by Advolex | 11:00 AM
|
0 comments
links to this post
