Även Rättsbanken har skrivit om den friande hovrättsdomen mot min granne Kerstin, dock utan att kommenterade hur det kunde bli så fel i tingsrätten eller varför åtal ens väckts. I förstaupplagan av artikeln hade författaren tagit miste på person och förväxlat samfällighetsföreningens revisor med Kerstins make. Endast revisorn hade vittnat i tingsrätten. Rättelsen skedde efter påpekande från Kerstins advokat.
Lokaltidningen hade några dagar tidigare skrivit ett huvudlöst inlägg i form av en notis.
Brottsplatsen kan beskådas
här (följ länken "se föreg. post" för att från nästa sida gå bakåt i tiden).
Artikeln i Rättsbanken lyder (i redigerat skick):
Rättsbanken: "Badplats var inte fastighetsägarens miljöbrott
Hovrätt: Ägaren till en strandfastighet vid Mälaren frias från miljöbrott. Hon anses inte själv ha varit verksamhetsutövare när samfälligheten i området i enlighet med detaljplanen, men genom anmälningspliktig verksamhet, har anlagt en badplats på fastigheten.
I mars 2000 satte en samfällighet i Strängnäs igång med grävning av en badplats på en strandfastighet. Av detaljplanen framgick det att området skulle iordningställas till badplats för området. Den aktuella fastigheten utgjorde en gemensamhetsanläggning som förvaltades av samfälligheten, vilken diskuterat och beslutat om planläggningen av arbetena under ett styrelsemöte och ett årsmöte. Muddermassorna i form av fast lera lades upp som en omkring 35 meter lång pir i Mälaren. Grävningarna och piren fick till följd att vattnet grumlades vilket gjorde det svårt för några av grannarna att bada, köra sina båtar och hämta trädgårdsvatten. Åklagaren ansåg att det rörde sig tillståndspliktig verksamhet vilken fastighetsägaren utfört utan tillstånd. I vart fall hade fastighetsägaren haft en anmälningsskyldighet till länsstyrelsen för samråd, vilket inte heller skett. Två grannar som drabbats av det grumlade vattnet yrkade på 30 000 kronor var i skadestånd.
I tingsrätten vittnade företrädare för samfälligheten om de kontakter de haft med berörda myndigheter samt om det PM de sammanställt över vilka arbeten som de planerade att utföra. Enligt vittnesmålen hade man inte vid någon av kontakterna fått intryck av att deras planer krävde någon form av tillstånd eftersom de var i enlighet med detaljplanen. Fastighetsägaren själv förnekade gärningen och vittnade om att hon inte varit delaktig i projektet på något annat sätt än i egenskap av fastighetsägare. Efter att ha hört de två målsägande grannarna, en man från länsstyrelsen som fastighetsägaren varit i kontakt med, en fiskerikonsulent , en biolog och ordföranden i samfällighetsföreningen fann tingsrätten fastighetsägaren skyldig till otillåten miljöverksamhet i enlighet med åtalet och dömde henne till 80 dagsböter samt att betala yrkade skadestånd.
Hovrätten konstaterar att fastighetsägaren kan dömas för det påstådda brottet endast om hon varit verksamhetsutövare vid grävningsarbetena. Det räcker inte med att hon är fastighetsägare. Genom utredningen finner hovrätten att samtliga vittnesmål talar för att fastighetsägaren inte deltagit i arbetet. Att hon kontaktat myndigheter för att förhöra sig om sitt ansvar som fastighetsägare och skrivit under det PM som upprättats inför arbetena räcker enligt hovrätten inte för att hon ska betraktas som verksamhetsutövare. Hovrätten ogillar därmed åtalet och skadeståndsyrkandena, och tingsrättens dom upphävs.
Johan Norman2006-11-29"
Labels: law, Storudden, viken
