Rättegångskostnad
Inget överklagande utan PT
Från den 1 november 2008 gäller nya regler i RB för våra dispositiva tvistemål. Inte bara småmålen behöver då PT för att komma upp i HovR:n, utan alla mål är tänkta att slutligt avgöras i första instans. Det är inte troligt att prövningstillstånd kommer att beviljas av hovrätterna i större utsträckning än idag. Brottmålen svämmar över alla bräddar, och justitieråden behöver nog hjälp av hovrättslagmännen för att klara av skiljeförfarandena. Även dessa ska ju som bekant avgöras slutligt av skiljemän, vilket inte varit något större problem p g a den i allmänhet högre kvalitén på skiljedomarna.
Förhoppningsvis blir kvalitén på tingsrättsdomarna bättre i framtiden, även om jag är skeptisk. Alltför många domargöromål har redan överlämnats till notarier och icke-rättsbildad personal. Vi får se hur det går. Övertygad är jag emellertid om att de seriösa processadvokaterna får det jobbigare framöver, och därutöver till en lägre ersättning. De kan inte längre sonika överlämna målet till tingsrättens bedömning utan att vara fullständigt övertygade om att det blir en riktig och också fair utgång i målet. Blir det inte så är det sedan inte någon större idé att försöka få ändring i högre rätt. Då kastar man ytterligare goda pengar efter dåliga.
En nyligen meddelad tredskodom från Norrtälje tingsrätt kastar visst ljus på den av mig väckta frågan om kraven på processande jurister samt dessas anspråk på gottgörelse för sitt arbete.
Domen är begriplig och jag anser inte att den behöver överklagas. Klienten åtminstone får vidkännas en förlust och förhoppningsvis kan vi lära något av den.
Auktionsverket och den fina advokatbyrån
Det var en gång en advokatbyrå, som periodvis fick ganska många uppdrag från ett större inkassobolag. Ärendena var alltid i någon mening komplicerade, de enkla målen kunde inkassohandläggarna klara själva. Komplikationen kunde ibland ligga i att handlingarna var på något för många inkssohandläggare främmande språk. Så var fallet Värmdö Auktionsverk, handlingarna var på tyska och avsåg levererade modevaror till auktionsverket, som bedrev butiksrörelse genom ett kommanditbolag i Stockholm (!).
Advokatbyrån hade just rekryterat några nya biträdande jurister, som särskilt skulle vara behjälpliga i dessa s k inkassomål. Lönsamhet skulle kunna uppnås redan med en lägre timtaxa för dessa båda, med utgångspunkt från erfarenheterna från inkassobolaget. Den juristen som hade fått anställning på sina fina språkkunskaper men ändå erbjudits en svältlön (enligt egen utsaga), kastade sig över auktionsverket, som emellertid redan hade avregistrerats ur handelsbolagsregistret. Efter viss fundering ville hon begära att målet om betalningsföreläggande skulle hänskjutas till rättegång, dock inte mot det avregistrerade tvistemålet. I stället skulle komplementären på något sätt dras in i målet. Efter viss övertalning väcktes i stället talan mot komplementären, som visade sig vara en medelslös sjukpensionär. Begreppet "målvakt" visade sig vara riktigt passande. Till skillnad mot andra målvakter var den här riktigt aktiv, i förstone med att undanhålla sig delgivning. När delgivning väl hade skett kom han in med ett blankt bestridande i rätt tid, eller ett läkarintyg. En gång kom han faktiskt till ett sammanträde för muntllig förberedelse. Den advokat som fått målet i sitt knä sedan den språkintresserade juristen gått vidare till nya utmaningar (enligt egen utsago) kunde konstatera att språkkunskaperna inte hade räckt till för leveransvillkoret "Frei DPD". Under förhandlingen försökte advokaten att pressa målvakten att medge käromålet, men inte ens sedan han lyckats uppnå att målvakten i en paus ringde ett visst vittne som klart och tydligt bekräftade att leverans hade skett, ville målvakten gå med på betalningskravet. Rådmannen försökte trösta målvakten med orden "Det förstår jag, det ska kännas rätt också!"
När huvudförhandling till sist skulle bli av skickade målvakten samma dag ett fax med ett läkarintyg. Förhandlingen ställdes in utan samråd med kärandeombudet. Ett annat vittne fick därför förgäves resa till Stockholm från Danmark. Nästa gång samma sak. Nu hade kärandeombudet redan anlänt till Norrtälje, varför han hade möjlighet att ifrågasätta läkarintyget. Dessutom fick han försvara sin klients anspråk på rättegångskostnadsersättning, åttio timmar (!) föreföll mycket, åtminstone i relation till kapitalbeloppet 11 686 EUR.
Tredskodom meddelades småningom. I rättegångskostnadsersättning tillerkändes leverantören ersättning för ombudsarvode med skäligen ansedda 40 000 kr. "Prutningen" motiverades med att merparten av förberedelsearbetet utförts av yngre jurister vid advokatbyrån. Vidare konstaterades att en stor del avsåg ett tidigare återkallat ärende om betalningsföreläggande mellan leverantören och "en annan gäldenär" (kommanditbolaget) samt kommunikation mellan advokatbyrån och inkassoföretaget i anledning av det (!) ärendet.
Enligt lagen skall ersättning för rättegångskostnad fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Någon hänsyn till den ålagde skall inte tas i vidare mån, således inte vad som är mycket pengar för denne eller rättegångskostnadens förhållande till det omstämda kapitalbeloppet ("vad saken rör"). Strängt taget är det enligt lagen betydelselöst vad som är "mycket pengar" för domaren, men i praktiken är det givetvis så. Enligt lagen skall alltså hela kostnaden för målets förberedande ersättas ("fullt motsvara"), oavsett alltså om förberedelsearbetet skett genom ett mål om betalningsföreläggande eller inte. Det är alltså det vidare målbegreppet som rättegångsbalken bygger på, och inte det snävare begrepp som domstolarna administrerar sina mål efter.
Jag är beredd att hålla med JR:s dotter Christina
(http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/Advokatarvoden-och-domstolskostnader/), att skälig rättegångskostnad för den vinnande parten som en tumregel utgör två gånger av rättens kostnader för hela målets beredning och avgörande. Svårigheterna att följa den tankegången beror nog på att dessa kostnader inte redovisas i Sverige, där kostnaden för rättskipning ses som en del av insatserna mot brottsbekämpning. Därför är också våra dispositiva tvistemål satta på undantag. - Den som inte håller presskonferens finns inte och räknas inte heller. Hur ska vi få in detta "tänket" i ett kostnadsperspektiv? Marknadsföringsinsatserna måste nog rikta sig till helt nya kategorier; domare och politiker, kanske också notarier och studerande.
Handlingarna i ärendet Closed GmbH ./. Värmdö Auktionsverk finns hos DÅ.
-MiN
Labels: law, lawfirm, litigation